Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
är lätt förklarligt, att man från Rysk sida skulle fästa sig
vid icke blott förekommande missnöje öfver Svenska
regeringens åtgärder, utan hufvudsakligen vid önskningar att
utbyta det Svenska öfverväldet mot det Ryska. Uppgifterna i
clessa hänseenden från detta håll böra naturligtvis också med
mycken varsamhet pröfvas. Ty berättarenas både håg och
fördel manade dem att se och anföra, hvad som kunde
antyda en för sagda förändring böjd sinnesstämning i landet.
Hr Ignatius anför i den åberopade recensionen, att de
yttringar af missnöje med Svenska öfverväldet, som vid den
tiden kunde förekomma, böra tillskrifvas uppmaningar från
Rysk sida, icke någon rörelse af nationel sjelfständighetshåg.
Denna anmärkning svnes väl icke vara af någon betydenhet;
ty det ena utesluter icke det andra. Men man bör dock
ihågkomma, att vid den tidpunkt, här ifrågavarande
doku-menter tillhöra, Kejsarinnan Elisabeth’s bekanta manifest hade
föregått, och Finland i följd af kriget i nära två års tid, till
freden i Åbo Aug. 1743, hade stått under Rysk
administration. Då inledda förbindelser och hos en och annan väckta
politiska beräkningar borde väl ännu vid samma årtiondes
slut fortfara. Att likväl icke mycket deraf förefanns, utvisa
sjelfva dokumenterna.
Bland anföranden i ofvanantydd syftning synes i min
tanke uppgiften, att man i Finland klagade, att landet "i
nödens stund öfvergifvas och blifvit härjadt’’1, och derföre
önskade en förening med Ryssland, förtjena särskild
uppmärksamhet. Det är nemligen kändt, att sagde bittra erfarenhet
äfven 1808—1809 på många och inflytelserika håll
föranledde enahanda tänkesätt. För att öfvertyga sig, till hvilken
verkligen förfärlig grad denna åsigt var berättigad, behöfver
man blott uppslå Mankell’s "Finska arméens och Finlands
krigshistoria.’" Man finner då, att äfven under Sverge’s
stormaktstid Finland fick med de ytterligaste ansträngningar
sända sitt vapenföra manskap till de Svenska slagfälten
öfverallt annorstädes, än till dem, på hvilka det gällde landets
försvar, och för hvilka endast ringa oöfvade hopar af dess
befolkning återstodo. Sedan Gustaf Adolfs tid utgjorde blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
