Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
lan orsaken och verkan, hvarigenom de såsom storheter af
samma slag kunna mätas af samma måttsenhet, eller med
andra ord: huru mycket arbete motsvarar eller är
likabety-dande med en värmeenhet (kalorie), eller omvändt huru
många kalorier motsvara en arbetsenhet (kilogrammeter eller
skålpundfot). Skulle ett användt arbete helt och hållet
förvandlas till värmerörelse, och det producerade värmet kunna
utan svårighet instängas och sålunda noga uppsamlas och
bestämmas, vore denna jemförelse lätt. Men i allmänhet går
dervid både arbete och värme förloradt, och derföre utfaller
det förras qvantitet större och det sednares mindre än om
dessa förluster icke ägt rum. Derföre erhöll Joui.e i
Manchester, hvilken år 1843 — 1849 anställde på detta sätt de
första direkta försök till bestämmande af värmeenhetens
ar-betseqvivalent, i början mycket höga (ända till 572 meter)
och föga öfverensstämmande tal, men i mån af apparaternas
och experimenternas fullkomnande förminskades desamma
äfvensom deras differenser och gåfvo slutligen såsom
sannolikaste medeltal 423,5 d. v. s. till uppvärmning af 1 kilogramm
vatten en grad C. behöfves ett arbete lika med det som
användes till dess upplyft ning 423,5 meter = 1427 fot. Utgår
man åter från användt värme till bestämning af derigenom
presteradt arbete, vålla samma förluster att arbetet utfaller
mindre än vederbort. Enligt denna method erhöll D:r Mayer
i Heilbronn denna höjd först lika med 3G7 meter = 1237
fot. Likväl har äfven på denna väg arbetseqvivalenten
småningom stigit, så att de tillförlitligaste värden dervid i
medeltal gifvit 419,4 kilogrammeter. Mayer anställde icke sjelf
några experimenter, utan deducerade sina resultater
theore-tiskt ur några kända och konstaterade verkningar af värmet
på vissa kroppar. Han utgick dervid från ett eget
åskådningssätt af kropparnas inre struktur och deras förhållande
till värmet, hvilket utgör uppränningen till den nu gällande
dynamiska värmetheorien. För att kunna inse riktigheten
af hans förfarande, måste vi derföre göra oss bekanta med
denna theoris grundprinciper, i anledning hvaraf en i möjli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
