Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ständigt sluten (Biccieæ och Sphærocarpeæ) samt utsläpper
sporerna endast genom fruktväggens förmultning, alldeles
såsom förhållandet är hos de lägst utvecklade bladmossorna;
endast hos Anthocerotciceæ finna vi en midtelpelare och
hudöppningar i de begge fruktbladens utsida. Fruktskaftet
utväxer först sedan frukten förut mognat. Sporerna äro
blandade med springtrådar och är deras ythinna tjockare och
högre utvecklad än hos bladmossorna, genom att hon, liksom
den på thallogamernas sporer, är försedd med vackert
utbildade kanter, lister, knölar, taggar m. m.; Pellia-sporen
är redan särskildt afhandlad. Antheridierna äro cylindriskt
aflånga eller klotrunda, oftast långt skaftade och utan
könstrådar, som, då de finnas närvarande, ej sällan äro bladlika;
de äro samlade antingen i platta hufvuden, hvari de ligga
insänkta, eller anordnade efter bålens medellinea, eller ock
sitta de i långt utdragna ax eller i skärmvinklarne nedom
pistillidierna (infl. paroica).
I sjelfva verket synas Hepaticæ i sitt förhållande till
Bryineæ något påminna om Dicotyledonernas till
Monocoty-ledonerna. Tv de förekomma hufvudsakligen mellan
vändkretsarne; de bilda inga mossängar; de äro saftiga och spröda,
samt innehålla så väl etheriska oljor som ofta färgämnen; de
äro i afseende på organemas form och utveckling vida mera
månggeslaltade, än uppbär deras stam blad, än är han
derjemte bållikt utplattad, samt innefatta de mossverldens både
högsta (Marchetntia) och lägsta former (Riccieæ,
Sphærocar-peæ och Notothylas). Deras blad och skärm äro ofta
motsatta och hopvuxna. Många af de frondosa arterna, såsom
Aneurce, närma sig äfven i afseende på det vegetativa
systemets form, byggnad och utseende ej obetydligt till vissa af
Podostemaceæ, en familj som i organemas allmänna
bildning-står synnerligen lågt bland Dicotyledonerna.
Den högsta gruppen af lefvermossorna anser jag vara
Marchantiaceæ, med dess bäst utvecklade typ, Marchantia
polymorpha. Alla ega de nemligen två olika former af rot
(?)-celler, af hvilka det ena slaget, med nubblika
förtjocknin-gar, är för dem någonting särdeles utmärkande; stammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
