Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Såsom vi ofvanföre omnämnt, kallades denna art i
Tyskland fordom Wisent eller Wisunt och omtalas under detta
namn t. ex. i Lied der Nibelungen vid skildringen af en jagt i
trakten af Worms, dervid Siegfried utom andra djur äfven
dödade fyra uroxar och en Wisent. I sednare tider hafva
tyska författare vanligen betecknat detta species med
namnet Auerochs eller europäischer Auerochs, en benämning,
som enligt Carus’ förmenande borde undvikas "um die
Ver-wechselung mit dem Urus der Alten zu vermeiden11, såsom
han yttrar sig. Bison europaeus har fordom haft en
temmeligen vidsträckt utbredning i Europa, men hufvudsakligast i
den ostliga delen af denna verldsdel ända ned till Grekland
samt långt in i Asien. Några naturforskare hafva t. o. m.
uttalat den förmodan, att ifrågavarande art knappast ens
förekommit vester om floden Oder. Denna åsigt torde likväl
ej delas af många; det uppges nemligen, att fossila ben af
densamma blifvit anträffade i Italien och Frankrike, ja t. o.
m. i England, förutsatt nemligen att Bison priscus Bojan, är
identisk med denna art. Ännu i Caesars tider fanns den i
Gallien, Germanien och Belgien, och samtidigt med Bos
pri-migenius och B. longifrons har den äfven vistats i den
sydligaste delen af Sverige, såiedes efter den tid detta land
blifvit bebodt af menniskor, men har här påtagligen varit
mycket sällsyntare än de förenämnda oxarterna, då man lyckats
anträffa endast få qvarlefvor af densamma. Den europeiska
bisonoxen utrotades småningom mer och mer — och det
naturligtvis inom kortare tid i de mera befolkade vestligare
delarna af Europa, isynnerhet som den ifrån början der
varit mindre allmän. Redan i 17:de seklet ansågs den som
ganska sällsynt i Ostpreussen, hvarest den anträffades endast
öster om Tilsit, och enligt uppgift fälldes der det sista
exemplaret af en tjufskytt 1755. Dess förekomst i Kaukasien,
som redan i förra seklet uppgafs af Güi.denstdät och i
sednare tider blifvit förfäktad t. ex. af general Rosen och af
den bekante naturforskaren K. E. v. Baer, har blifvit bestridd
af andra, t. ex. af EicinvAi.D. Allmänt är det deremot
bekant, att ett numera icke alldeles ringa antal af denna ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
