- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XV. 1872-1873 /
88

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

het att förändra ng till m (t. ex. dimir jemte dingir "Gud")
har man lyckats identifiera namnet på det folk, som af
ålder jemte Akkad bildade det andra etnologiska elementet i
Babylonien och Kaldén. Kilskrifternas Sumeri eller Sumer
blir derigenom intet annat än Bibelns hvarmed, öf-

verensstämmer ej mindre uppgiften hos en arabisk
historiker, Abulfaradsch, att Sencar är Samarra sZæLw, än
ortsnamnet Sumere, som Ammianus Marcellinus anför i nejden
af Ctesiphon.

Af vokalerna saknas i Akkadiskan o, men a, e, i, u
förekomma både korta och långa; de långa uppstå oftast af
2 korta; diftongerna äro ae, ai, au, ea, ee, ei, ia, ie, iu, ua,
ue. Ordbörjande vokaler torde alltid aspirera, derföre hellre
att läsa lia, lie, hi, hu, än a, e, i, u. Vokalharmonin
spelar en vigtig roll, den är dels fullständig, då samma vokal
genomgår hela ordet, t. ex. aha "domare", asa "fält",
gis-dim "get", gurus "hög", uku "mängd", dels ofullständig, då
a och i följa efter u, a efter z, a efter ü o. s. v.: kuba
"kläde", arik "fot", umüna "förening". Dock tyckas här
många undantag förekomma, näml. ej blott vid bildning af
sammansatta ord (genom enkel juxtaposition), utan ock i
deklinationen och konjugationen, ehuru man förmodar, att
detta har sig grund i det styfva skrifsättet, hvarigenom
ortoepiska nyanser undgå vår iakttagelse.

III. I Ordbildningen intager Akkadiskan en mycket
ålderdomlig ställning. Alla dess ord äro egentligen blott
rötter; de uppträda ursprungligen monosyllabiskt, men
fler-stafvigt endast i någonslags derivation, substantivet och
adjektivet åtskiljas iochförsig blott genom sin plats i satsen;
llexioneu sker i nonien genom kasus-postpositioner, i verbet
genom inkorporering af pronomina och vissa partiklar, men
de agglutinerade beståndsdelarne ega vanligen äfven fri
existens. Ofta tyckes dock betydelsen icke märkbart skifta
med ordets förändrig; man säger ad och adda "far", aria
och ariada "bäck", ma, mad och mada "land", ziku och
zikura "himmel".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:11:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/15/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free