Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
man, men vid minsta beröring blixtsnabbt slår en voit
öfver till den andra, hvarvid samtidigt frömjölet utkastas, så
det faller på märket. Ej heller bör den retlighet förbigås
som ligger inneboende i Orchideernas könpelare och som
fäller i ögonen vid den artificiela befruktningen. Nämnde
organ sammandrager sig nemligen läppformigt öfver det
fer-tiliserade märket. Märkena åter hos Bignonia, Martynia
in. fi. lägga sig tillsammans vid kontakt med något
främmande föremål; många frukter, såsom springgurkan
(Ec-ballium elaterium), kapseln af Impatiens och andra
Balsaminformer, öppna sig ytterst häftigt och utspruta eller
bortkasta fröna, då de äro fullt mogna och vidröras, o. s. v. —
Endast de mest framstående fakta hafva här omtalats,
talrika andra kunde tilläggas, men hvilket förbjudes af den
knappa tiden.
Återstår nu att kasta eu flygtig blick på de
växtformer hvilka äro fullt utvecklade plantor eller embryoner till
dylika och som visa en sjelfständig rörelse. De växter som
hittills afhandlats äro med roten fästade i marken och
kunna sålunda icke förflytta sig från den engång intagna
platsen, utan måste deras för ögat förnimbara rörelser
inskränka sig till vissa delar eller organer. De åter som nu skola
skärskådas lefva utan undantag i vatten eller åtminstone på
fuktiga ställen, ehuru väl de minsta af dem stundom föras
medelst luftströmmarne vida omkring öfverallt i luften, i
hvilket medium de dock ej visa någon sjelfständig rörelse,
utan blott mekaniskt kringströs.
Det lösa och ytterst fina, stoftlika jordlager som kallas
bergmjöl, kiselgur, infusoriejord m. ni. och som anträffas på flera
ställen i Skandinavien består till största delen af kiselskal efter
döda mycket lågt stående växtorganismer, Diatomaceer, som
ännu i dag i största ymnighet förekomma i vatten, diken
m. m. De räknas numera till de encelliga algerna, af
hvilken stora och mångskiftande klass de bilda, så att säga, det
nedersta trappsteget. Yttre formen är alldeles matematiskt
regelbunden och sirlig, än äro de runda, än gigformiga, än
parallelipipediska, än jetnnsmala o. s. v., med talrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
