Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
ythinna utan alla hudöppningar. 1 byggnad väsentligen
lika äro de känsliga ståndarsträngarne på berberisbusken,
hvilkas hastiga böjning inåt öfver pistillmärket utgör ett
nödvändigt vilkor för reproduktionen, emedan på samma
gång frömjölet faller fram under de sig öppnande
knapp-klaffarne. En särdeles intressant växt är flugfångaren
(Dio-nceu muscijnila), som trifves på de sandiga savannerna i de
sydöstia staterna af nordamerikanska förbundet och som är
nära beslägtad med de i våra torfkärr så allmänna
daggörterna (Droseræ). Han är en flerårig ört med bladen
samlade nedtill i rosett, af hvilka hvart och ett har bladlikt
vid-gadt skaft, som upptili öfvergår i skifvan, bestående af
tvänne nästan ovala och ofvanpå något konkava halfvor.
Hvardera bär i kanten långa och styfva hår, samt på midten
tre stycken andra borst, hvilka senare äro, isynnerhet vid
varm väderlek, särdeles känsliga och meddela denna
egenskap åt den väfnad hvarmed begge skifhalfvorna äro med
hvarandra förenade, då deremot ingen annan del af bladet
är retligt. När en insekt som är begärlig efter den på
skifvans öfversida utsöndrade vätskan, kommer att vidröra
de centrala haren, sluta sig ögonblickligt skifhalfvorna på
samma sätt som man slår ihop en bok, hvarjemte de
hvarandra korsande kantborsten afskära det stackars djuret all
reträtt, och öppnar sig bladet ånyo först då djurets rörelser
upphört. Ännu i dag finnas förfäktare af den åsigt att
insekten tjenar växten till näring, men torde väl detta
antagande vara mindre grundadt. Våra egna daggörter visa
samma företeelse fast i vida mindre grad, derigenom att de
på bladets öfversida och kanter tätt sittande och klibbiga
körtelhåren, då de vidröras af en insekt, något kröka sig och
fasthålla det lilla djuret, troligen dock hufvudsakligen med
det klibbiga ämnet. Särdeles framstående sensibilitet visar
ett slägte (Stylidium), som är närmast förvändt med
Sten-bräckornas familj och sotn består af omkring 50 arter, alla
utom en enda hemma på Nya Holland och Tasmanien. De
två ståndarne äro förenade tned pistillens stift till en lång
och smal könpelare, som är nedböjd på ena sidan af blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
