Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
ligt rena och genomskinliga ställena, genom sin blågröna
färg lätt skiljbara från den gulbruna phlogopiten, som egna
sig för optisk undersökning.
För jemförelse skull har jag undersökt en af de genom
sin tydliga rhomboëderform bäst karakteriserade penniner,
nämligen den från Ala i Piemont. Men denna visar t. f.
af sin svaga dubbelbrylning en högst otydlig interferensbild,
då deremot Lupikko-chloritens polarisation är ganska tydlig.
I samband dermed har jag äfven undersökt chloriten från
Taberg i Wermland, hvars mineralier i allmänhet förete
O t
mycken analogi med dem från Lupikko. Denna chlorit föres
af üescloizeaux dels till pennin dels till klinochlor. Den jag
varit i tillfälle att undersöka visar en tydlig optisk
enaxig-het. Det svarta korset förändras ej vid objektets
kringvridning, hvaremot man hos chloriten från Lupikko vid en
ställning midtemellan apparatens svängningsplan tydligen kan
särskilja tvenne hyperboliska eurvor.
Men hvad som förnämligast synes mig tala för dess
optiska tvåaxighet är dess regelbundna sammanvexning med
den opt. tvåaxiga phlogopiten, i hvilken den på sina ställen
utan någon skarp gräns synes öfvergå. Detta förer till
antagandet, att denna chlorit inom chloritserien intager samma
rol som phlogopit inom glimmerserien, att den således i
kemiskt hänseende öfverensstämmer med pennin, i
kristallo-grafiskt med klinochlor men skiljande sig genom en mindre
optisk vinkel. För denna öfvergångslänk mellan pennin och
den egentliga klinochloren synes mig namnet ripidolit
synnerligen passande. F. ö. torde det kunna ifrågasättas,
huruvida pennin och klinochlor på kemisk väg kunna bestämdt
åtskiljas, såsom synes vid jemförelse mellan de af Dana,
Descloizeaux m. fi. meddelade analyserna. De bilda i detta
afseende en oafbruten serie utan någon skarp gräns,
hvarföre ock Kenngott hänför dem under en gemensam formel.
Man har skäl att antaga, att samma förhållande eger rum
beträffande kristallformen, såsom ock det af A. Schrauf
uppställda klinohexagonala systemet antyder. (Min. Mith. 1874,
Heft. II p. 161). Men med afseende derpå är uppställandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
