Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Oliviii-galiliro från Tyrvis. Utom den ofvannämnda
oli-vindiabasen från Satakunda förekommer inoin samma
landskap ännu en annan olivinhaltig bergart af basisk natur men
af f. ö. ganska olika beskaffenhet nämligen en olivinhaltig
gabbro från Tyrvis. Af denna bergart, hvilken jag sjelf icke
varit i tillfälle att iakttaga på ort och ställe, hafva
profvet-godhetsfullt blifvit mig lemnade till undersökning från
Bergs-kontorets samling af finska bergarter.
Dessa förete trenne olika modifikationer skiljaktiga
genom den olika fördelningen af de tvenne
hufvudbeståndsde-larna pyroxen (resp. amphibol) och olivin. En stuff från
Wehmaisvuori invid Wehmais hemman innehåller föga eller
intet olivin, hvaremot man hos en stuff från trakten af Ekois
och Törmä byar finner densamma, mer eller mindre
förvandlad i serpentiu, så ymnigt insprängd i de trådiga
pyroxen-individerna, att bergarten derigenom får karakteren af
skil-lerfels, och hos en stuff från Laukolavuori vid Laukola b}7
är den i serpentin förvandlade olivinen så öfvervägande, att
bergarten rättast får namn af olivin- eller serpentinfels.
Bergarterna från Wehmais och Ekois (Törmä)
betecknas hvardera på etiketten såsom hypersthenfels (se
Holmberg, Materialier till Fi nlands geognosi, p. 103). \ id
närmare befraktning finner man dock, att någon hypersthen
alldeles icke ingår deri. Bergarten från Wehmais kan enklast
betecknas såsom en hornblendefels. Den utgör nämligen ett
aggregat af större gråaktig gröna hornblendeindivider,
afskilda genom mellanlägrade smärre hornblendekorn. Det är
sannolikt den starka glansen hos de förras spjeikuingsytor
samt svårigheten t. f. af den trådiga texturen att tydligt
urskilja dessas vinklar, som gifvit anledning till benämningen
hypersthenfels. Jag har dock såväl med hand- som tned
re-flexions-goniometern kunnat säkert bestämma hornblendets
spjelkningsvinkel, och då derjemte den optiska
undersökningen visar, att mineralet är monokliniskt icke rhombiskt är
dess ainphibolartade natur satt utom allt tvifvel. Det
förhåller sig sålunda härmed såsom med en till utseendet
ganska liknande hornblende från Lojo, hvilken likaledes blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
