Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
betecknad såsom hypersthen eller bronzit (Holmberg 1. c.
p. 26), men som äfven företer hornblendets spjelkningsytor
och derjemte karakteriseras af större och mindre glest
inströdda korn (olivin eller serpentin), hvilka genom sin mörka
färg och matta utseende lätt skilja sig från de glänsande
sp j e 1 k n i n gsy to r n a.
Ehuru nu som sagdt såväl de större som de mindre
individerna i ifrågavarande bergart från Wehmais utgöras af
hornblende, så visar dock en närmare undersökning under
mikroskopet en bestämd skiljaktighet dem emellan, likasom
redan makroskopiskt de sednare genom en något mörkare
färg skilja sig från de förra. I optiskt hänseende, med
afseende på elasticitetsriktningarnas läge i förhållande till de
kristallografiska, skilja de sig något, ehuru visserligen föga
betydligt. Plattor slipade i det närmaste parallelt med
kli-nodiag. genomskärningen gåfvo en lutning af 24° mellan
hufvudaxeln och den minsta elasticitetsriktningen (c) hos de
större individerna och omkr. 20° hos de mindre. Ue större
individerna visa följande färgskilnad mellan de tre
elastici-tetsriktningarna (a > b > c) : c = blåaktigt grön, b = gulgrön,
a = gröngul; absorbtion c>b>a; således analogt med
förhållandet hos strålsten från Zillerthal enl. Tschermak (Ueber
Pyr oxen und Amphibol, Mineral. Mitth. 1871 p. 38). — De
mindre individerna synas förete enahanda förhållande, dock
är såväl pleochroismen som absorbtionen hos dem tydligare
utpreglad.
Men förnämsta skilnaden mellan de båda varieteterna
är den, att de större individerna under mikroskopet visa sig
innehålla en stor mängd små svarta eller mörkbruna
mikroliter. dels genomskinliga dels obetydligt genomskinande, då
deremot de mindre äro i det närmaste fria från dem.
Härigenom förete de förra under mikroskopet en anblick, som
mycket påminner om diallag (se Rosenbnsch, Mikrosk.
Phy-siogr. 1873 p. 304), med hvilken de f. ö. äfven förete en
likhet genom sin strimmighet och en mer eller mindre tydlig
spjelkbarhet parallelt med klino- och orthodiagonala
genomskärningen. Dessa spjelkningsytor visa sig dock blott ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
