Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
grå- eller grönaktig fältspat, som på sina ställen visar en
antydan till trikl. tvillingsstruktur samt en klar och färglös
qvarz, hvars korniga sammansättning tydligt ger sig
tillkänna i polariseradt ljus.
Den bruna glimmern och den svarta magneten äro*här
ymnigare än i föreg, bergart. Dessutom förekomma smala
färglösa prismatiska kristaller med afrundade ändytor, hvilka
icke kunna vara annat än apatit. Dessa äro vanligen
afdelade genom tvärspringor, och ofta finner man de skilda
delarna något aflägsnade från hvarandra.
Dioritporfyr fràu Nokkala i Berttula. Vid en resa genom
Åbo län påträffade jag i Berttula kapell en större
diorit-aflagring, sannolikt, såsom de i trakten ställvis ymnigt
kringspridda lösa stenarna af delvis staurolitförande skiffer utvisa,
stående i samband med en skifferbildning. Denna diorit är
dels kornigt dels porfyrartadt utbildad genom i en kornig
grundmassa afskilda hornblende- eller ock af hvita
paralleli-pipediska oligoklaskristaller, tvillingsartadt sammanvuxna
såväl enligt den vanliga albittvillingslagen som enl. lagen för
Carlsbader-orthoklastvillingarna. Denna sistnämnda
porfyr-artade modifikation har jag mikroskopiskt undersökt med
afseende på den korniga grundmassan.
Denna visar mycken analogi med de i de tvenne
föregående bergarterna antydda förhållandena, och visar
derigenom sin förvandtskap med dem. Äfven här finner man
en grön hornblende med stark dichroism och absorbtion (blå
i en riktning, grön af något olika nyans i de tvenne öfriga),
hvarföre ock kristallerna hafva en något olika färg,
antingen blåaktigt eller gulaktigt grön alltefter det olika läget.
Då de uppträda i större individualiserade partier visa de en
så stark absorbtion och dermed följande dichroism, att de
medelst den dichroskopiska luppen gifva en ljust gulgrön
och en mörkgrön nästan svart bild, hvarföre jag också först
förblandade dem med biotit, från hvilken de dock skilja sig
derigenom, att de sakna dennes starka strimmighet samt
genom inneslutandet af en mängd små hålrum af i medeltal
0,01 mm längd uch bredd. Vidare förekommer här en gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
