Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
lanta, läävä, leipä, liina, määrä, nauta, naula, nuora, pata,
piispa, polsta, pura, raippa, raja, ranta, räähkä, rieska,
rokka, ruoska, ruuna, sarka, sauma, siima, sika, sukka,
tina, torppa, tui^a, vaaka, viina, voura. Af tvåstafviga
originalord hafva förmedelst a (ä) såsom bindevokal
erhållits t. ex. följande trestafviga: aurtua, hunaja; kasakka,
simpukka, tiakka, tiirikka, vunukka; aritm, akana, aluna,
kumitia, pakana, savana; antura, kassara, kypärä, tappara,
kattila, kynttilä, satula.
Äfven vokalerna u och o anträffas i äldre lånord
såsom bindevokal; den förra t. ex. uti orden: hattu, joulu,
lukku (lukko), papu, satu (af ryska caAt), turku, välly; den
sednare t. ex. i orden: airo, juusto, kukko, lukko (lukku),
pelto, repo, saatto, sakko, tuhto, tullo.
Det hittills sagda gäller sådana främmande ords
assimilering, som hafva ett konsonantiskt utljud. Angående de
med vokal utljudande kunna här äfven några vinkar
meddelas, men ej någon fullständig utredning lemnas, emedan
de i det. svenska folkspråket, *derur finskan lånat de flesta
af dem, äro underkastade långt större förändringar än de
konsonantiskt utljudande. Följande äro de iakttagelser,
hvilka från detta område nu kunna meddelas.
1) Det svenska ordets utljudande a förblir stundom
oförändradt i den finska gestalten, såsom i orden: ankka,
herra (fornsv. och folkspr. hærra, herra), kaura (hagra),
likka, t Ut na (timi, tfma), tupa (skifva, stöfa).
2) Det svenska ordets utljudande a öfvergår i finskan
till u (y), t. ex. i följande: arkku, hamppu, kakku, kannu,
katu, tetjut, kirnu, kirstu, karkku, kärryt, lanttu, lyhty,
miilu, panna, päärly, trappu. Detta u har ursprungligen
haft en deminutiv betydelse, såsom ännu tydligen framgår
ur namn, sådana som: Annu, Greetu, Kaisu, Liisu, Leenu,
Maiju, Eiiku.
3) Det svenska ordets utljudande a öfvergår i finskan
stundom ock till o, såsom i orden: ahjo, kirkko, läto, melto,
viikko (vika).
4) Det svenska ordets utljudande e motsvaras i finskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
