Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
äldsta (nämligen blott i 21 fargarden af vendidadsadé).
Spiegel och andre nyare kritiker äro ense att anse den
som ett främmande lån. Stor utsträckning har dock denna
kult i de zoroastriska skrifterna från en alldeles sen period,
— ett inflytande af magerne.
Man kan och bör, så slutar hr Lenormant detta parti
af sitt arbete, i den mediska magismen åtskilja tre skilda
element, hvaraf detta blandade system uppstått. Den
iranskt-mazdeiska beståndsdelen visar sig endast som en klädnad,
hvari, till följd af Medernes segrande inbrott, en äldre
folktro af helt annat upphof blifvit inhöljd. Härtill komma lån
från den kaldeisk-assyriska religionen, hvilka hufvudsakligen
framträda i tillbedjan af stjernorna och Anahitas person.
Men den bredaste och djupaste grunden för hela systemet
utgöres af en turansk folktro, som långt före Iranernes
nedsättning i dessa länder slagit rot. "Och dessa troslifvets
skapelser röja en den närmaste skyldskap med lärorna i
Akkadernes gamla skrifter, — en skyldskap fullkomligt analog
med den, som uppenbarar sig mellan Mediens för-ariska och
Kaldéens akkadiska tungomål."
Bland de turanska folken, hvilkas magi skärskådas, har
författaren naturligtvis icke förglömt forn-Finnarne. Den
sista afdelningen i förevarande kapitel (sid. 216—237)
redogör för deras mytologiska begrepp under många sidoblickar
på Akkadernes. Hr Lenormant känner icke blott
Léouzon-Leducs öfversättning af Kalevala, hvilken dikt han på det
högsta beundrar, utan har ock flitigt citerat våra förnämste
mytologiske skriftställare, Ganander, Castrén, Lönnrot m. fi.
Mau skulle blott önska, att då hans framställning tager den
sibiriska hedendomen till närmaste utgångs- och
anknytningspunkt, denna blifvit med större grundlighet utforskad,
än vi redan i det föregående haft tillfälle anmärka. Nu
saknas icke sällan nödiga förmedlingar och
öfvergångslän-kar, hvarför läsarn med en nästan hisnande känsla följer
de långa sprången från Finland rakt till — Kaldéen.
Dessutom kan mau icke undgå anmärka en viss flygtighet deri,
att källorna icke direkte blifvit rådfrågade, utan endast genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
