Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
n till ytan, gående genom en punkt P på densamma,
omkring hvilken, uti ett litet men dock ändligt afstånd, den
elektriska yttätheten kan betraktas som konstant (— A ),
sådan att man har
dV .
dn =
eller kraften, verkande på en elektrisk enhet, proportionel
mot yttätheten.
Detta resultat framgår äfven ur eqvationerna (3) och
(4). Om man uti eqvationen (3j multiplicerar bägge
mem-bra med 4jt, så erhålles
V - V
4 nh’ = 1
V — V dV
men ——- är just det värde, som - - antager, då dn
er-O dn
håller värdet C.
Följaktligen finna vi kraften, med hvilken de bägge
elektriciteterna sträfva att genombryta det isolerande lagret
vid polen,
k = inh’rh"p
och vid eqvatorn
K = lrth’eh"e,
hvaraf erhålles förhållandet
k -i
om ofvan anförda värden införas.
Den sist anförda satsen har äfven sin tillämpning i
det fall, att, tvänne parallela ytor af betydlig utsträckning stå
invid hvarandra på afståndet C, om C är tillräckligt liten.
De bägge sista lika stora värdena på förhållandet
emellan kraften vid polen och eqvatorn äro strängt taget de enda
riktiga och skulle äfven i verkligheten representera detta
förhållande, om alla de vilkor, hvarpå formlerna grunda sig,
vore uppfylda, hvilket ej är fallet, sotn strax nedan visas.
Af ofvanstående betraktelser framgår med visshet, att
den elektriska yttätheten vid jordens poler är (omkring
9 °/o) större än vid eqvatorn på bägge konduktörerna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
