Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Om ü1 tages så stor, att C kan betraktas som
försvinnande liten i jemförelse dermed, så blifver den senare
termen i högra membrum af eqv. 6 så liten, att den kan sättas
= 0. Denna term betecknar cosinus för den vinkel ß, som
normalen till ytan gör med q uti någon punkt af
cirkelperiferin med radien K/. ju större Rt blifver, desto mera
närmar sig ß till 90° och således cos/J = 0. Vi kunna derför
sätta kraftkomponenten i riktningen C
dV 7/
dö =
Denna kraft verkar på en i afståndet C tänkt elektrisk
enhet, men om nu i detta afstånd finnas h" elektriska
enheter, så blifver kraften tydligen
dV
h" — — -rrh’ h" — k
P dC~"~ P P~
En likartad betraktelse, anstäld med den andra ytan
som utgångspunkt, gifver samma resultat.
Analogt med föregående få vi kraften kx vid eqvatorn,
om förut angifvet beteckningssätt för yttätheterna på de
bägge konduktörerna bibehålles
kt = 2nh’e h
Förhållandet emellan dessa krafter blifver, om de ofvan
uppgifna värdena för yttätheterna insättas,
k i
=1,195
således 19 °/o större" vid polen än vid eqvatorn.
Tages hela systemet i betraktande, så erhålles
potentialfunktionen för hvilken punkt som helst af jordytan på en
punkt belägen oändligt nära intill densamma
V=inh’pC
Detta värde af potentialfunktionen framgår ur följande
sats. ’) Om vi hafva en buktig yta, hvars elektriska
yttät-het är föränderlig, så blifver dess potentialfunktion V på en
oändligt nära belägen punkt, som tänkes ligga på en normal
a5
’) Satsen finnes bevisad af Clausius uti "Die Potentialfunction
nnd Das Potential". Leipzig 1867 § 28 till 33 pag. 64 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
