Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
let11, skrifver lian i ett bönebref till fru Kosehell, "har allt
ifrån min poetiska varelses början gynnat mig. Damer
hafva mest prenumererat på de af mina arbeten, som i
nästa månad utgifvas. Straxt efter titelbladet tryckas deras
namn, och blir således min bok den vackraste i verlden".
1 den andra holmbergska editionen af hans verk finnas
ett anlal dylika tillfällighetsstycken, i hvilka på ett eller
annat sätt ränningen är en klagan öfver lians olyckliga öde
och inslaget begäran om hjel]t. På få undantag när äro
dessa stycken, ömsom vers, ömsom prosa, riktade till
fruntimmer, och tre eller fyra af dem till ett. som han kallar
med de ömmaste namn, sin stora välgörerska, sin andra
mor Hon har räddat honom, heter det en gång, ifrån
nödens strand, och hon hade väl tillfälle att göra det mer än
en gång, då hans lefnadsjulle drogs till denna strand af en
demonisk kraft. En annan gång har hon sändt honom
meloner och annat godt, hvilket qvinliga huldhetsprof
uppfriskat honom i en stund, då ban var besatt af dystra
dödstankar. I hennes hus har han mött "den gudomliga
Charlotte", som ban firar i några sånger, bland annat med ett
lofoffer [iå hennes namnsdag, så att man ett ögonblick kunde
tro henne bestämd att blifva hans Laura. Den brefsamling,
af hvilken jag här begagnar mig, ådagalägger att denna
hans andra mor var fru Lestrade, enka efter
sidenbandfabri-kören Johan Gabriel Lestrade, och att den gudomliga
Charlotte var hennes dotter, Marie Charlotte Möllersvärd.
Tillträde till Lestradeska huset synes Lidner hafva
vunnit kort efter det ban genom sina större skaldeverk
blifvit en af prydnaderna på den svenska parnassen. I en af
sina tryckta dikter säger ban sjelf om sin bekantskap med
fru Lestrade
— — mig du aldrig sett, ditt namn jag aldrig hört;
Hvi tänkte du på den, som jord och himmel glömma?
Mån ej min moders hamn ditt hulda hjerta rört
För en olycklig son att ömma?
och äfven genom framkallande af detta hulda mooersminne
vill han säga huru dyr han höll hennes vänskap. Sitt första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
