Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
icke väckt hos honom någon synnerlig poetisk ingifvelse.
Föremålen för Lidners poetiska känslor voro, med undantag
af modersminnet, fjerranliggande som Spastara eller af
allmän natur som friheten. Ur sitt egei lefverne förstod han
lika litet att vinna någon näring för sin fantasi, som han
derur förmådde vinna sin timliga utkomst, och detta är väl
anledningen till den brist på natursanning, märg och
karakter, man varsnar i de gestalter ban sökt att teckna.
Visserligen var nu den närmast omgifvande verkligheten för
Lidner ingen blomsterbädd, men så var han icke heller
något bi, hvarken som skald eller menniska, och åtminstone i
det förra hänseendet var han mycket olik skaldebrodern
Hellman. Fjerran ifrån och mest genom läsning hade
Lidners skaldmö dragit ihop åt sig en sväfvande och ganska
overklig gestaltverld, inom hvilken hans känsla kastade en
blossande belysning. Om man derför med Franzén vill kalla
honom en eolsharpa, bör man icke förstå liknelsen så att
den spelande vinden skulle komina utifrån.
Huru litet Lidners sångmö förmådde att draga någon
ingifvelse ur verkligheten visar sig bäst i hans
tillfällighels-dikter, som, de må röra politiska eller privata förhållanden,
sällan röja en verklig inspiration. Angående tillkomsten af
en bland dessa dikter lemnar brefsamlingen några
upplysningar, som icke äro utan intresse. Genom fru Lestrade
o J
hade älven major Möllersvärd under vistelsen vid riksdagen
I78(i begynt att intressera sig för den hjelplöse skalden.
Lidner, som är outtömlig på tacksamhetsbetygelser för
majorens godhet, förgäter aldrig alt Möllersvärd tillochmed
uppsökt honom i hans bedröfliga bostad, och anledningen
synes hafva varit ett äreminne, såsom framgår af följande bref.
"En nyhet, skrifver Lidner, som jag just nu fick veta,
hindrar mig att skrifva generalens äreminne till slut, förr än i
natt. Jag vill employera denua händelse i mitt
skaldestycke, och den skall der blifva lyckelig, — gifve Gud,
att han blef detsamma för Sverige! Jag har äran sända så
långt jag skrifvit". Detta äreminne, som icke kan vara
något annat än Jakob Magnus Sprengtportens, hvars frånfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
