Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
timade d. 2 April i samma vefva som riksdagskallelsen,
återfinnes i den holmbergska editionen i tvenne versioner, den
ena ett utkast till den andra, och sannolikt är att natten
ligger emellan de två versionerna samt att den kortare är
det han sände till sin gynnare. De låta oss kasta en
inblick i Lidners sätt att komponera dessa tillfällighetsdikter,
och det är visserligen en tröstlös syn: på pappret kastar
ban tre eller fyra osammanhängande motiv, som föga hafva
att skaffa med den firades lefnad och karakter, i början sätter
han ett slags måtto i ossiansk styl, så lydande:
Långsamt vandrade fram det åskfylda molnet,
Och hjelten skådade blixten och teg,
och derpå spinner han ut de öfverdrifna eller osanna
motiven medelst tankar och bilder, dem han mer än engång
begagnat i sina större skaldeverk. Man kommer ofrivilligt att
tänka på den skildring han ger af poetens nattliga mödor i
det bekanta brefvet till en tryckerifaktor:
Ja, då jag dikta skall och pennan tar att skrifva,
Så börjar jag med O! — Men hvad skall resten blifva?
Det lemnar jag åt änglarne i skyn.
Man ville gerna föreställa sig Lidners vistelse i
Stockholm under åren efter de stora skaldeverkens utgifvande
och före den finska resan, såsom ett gladt och sorglöst
dag-drifvarlif, omgifvet af en viss bellinansk poesi. Att han
träget besökte engelska källarn tillsammans med Thorild,
Bellman och Nordforss, att ban någongång hade sin bostad
på slottskansliet liksom Kexél, att han deremellan bodde i
någon fördold vrå, derifrån han endast skriftligen kunde
kommunicera med Möllersvärd och sina öfriga kunder,
emedan rocken var borta eller emedan gatorna erbjödo så
många obehagliga möten, kunde allt ännu vara blott små förtre
t-ligheter, de der bäras lätt af ett muntert sinne och förgätas
alldeles, då fantasin begynner sin flygt. En sådan
föreställning om Lidners lefnad erhåller man ock ur det nämnda,
af Atterbom citerade brefvet till en tryckerifaktor, der den
husville poeten, skämtande med sin belägenhet, jemnför sig
med en sparf, som bekymmerslöst plockar sitt korn, der för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
