Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
fäderneslandet, der lian orubbligen ansåg sig misskänd och
förföljd. Sekreterarebefattningen, som ban förgäfves väntade
af kungen, ledamotskapet i svenska akademin, som icke kom
honom till del, hade törhända gett anledning till denna
föreställning, men att ban icke heller rönt någon uppmuntran
af den allmänhet han hänfört, gick honom än djupare till
sinnes. 1 sina tryckta och otryckta beskärmelser
återkommer han ständigt till denna k lågo punk t, han kände för väl att
hela hans menskovärde berodde af hans skaldevärde, ban visste
med sig att fantasiverksamheten var den enda verksamhet
han tagit någorlunda på allvar, och äfven i denna punkt såg
han sig nu som en skeppsbruten seglare. Af all hans klagan
är det också denna, för hvilken han säkrast kan påräkna vår
medkänsla. "Oförtjent att af allmänheten uppmuntras’",
säger ban med bitterhet i företalet till Messias, "fick jag
nästan inga prenumeranter. Det var rätt dumt, tänkte jag
efteråt, att af en upplyst allmänhet fordia denna uppmuntran.
Hvad har du gjort, hvarigenom du kunnat förtjena henne?
huru obetydliga äro ej dina talanger för att svara emot
henne? Nu begär jag aldrig något rner. Tvungen att
öfvergifva den vass, der svanen såg gryningen af sitt lif
tändas, med ögat åt vida rymden vändt, hastar han öfver de
omätliga hafven, men den Försyn, som sörjde för hans
spädaste dagar, låter honom ock bland okända skär finna en
strand, der ban får hvila och klaga, innan vågen svallar opp
och störtar honom ner i det svarta eviga djupet".
Enligt svaga och karakterslosa personers vana att söka
all grund för sina motgångar i de yttre omständigheterna,
trodde han att i audra länder lyckan växte liksom en frukt,
den man blott behöfde plocka. Hans första tanke var,
såsom framgår af brefvet till major Möllersvärd i Nov. 178b,
att efter utgifvandet af arbetena begifva sig på vintern till
Götheborg och med der erhållna medel öfverresa till
Tyskland. I ett af Atterbom anfördt bref till Rosenstein 1789
förmäler han sin afsigt vara att öfver Götheborg bege sig
till Amerika. Han kallar sig der en 28 års yngling, som
redan kunnat vara skomakargesäll och tillägger: "Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
