Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Ack! jag vill ej beundrad blifva,
Men äiskad — — hvilken himmel, Gud!1’
Derpå tillägger han: "Hur jag yrar! Det är minnet af Ers
Nåd, som gör mig munter; jag glömmer mig en stund —
och återfaller sedan desto djupare i mitt elände. — Nu
alf-varsamt! Det är ovisst hvad med mig sker, sedan mina
arbeten äro utgifna. Törhända min rol är då utspelt, och
för-hängslet, fälles för evigt ner; så att, då man efter mig
frågar, skall del heta: ban har varit. — Måtte då vid
genomläsandet af den olyckliga Sulmas händelser Ers Nåd
påminna sig.....men vi råkas ju? Huru ofta har jag ej
önskat vara det moln, som af åskan krossas — men vore
jag ett moln: jag skulle i luftens omätliga haf simma till
Finland, och försmälta öfver Ers Nåds ängar och trädgårdar
i vederqvickande regn. Kanske en droppe föll i den
liljans sköt, som sedan af Ers Nåd upplockades och kystes".
Så föga lefde Lidner i sin verkliga situation att han
förgät det han egde ringa utsigt att den 12 Jan. komma
fram som regn till Mäntsälä, der sannolikt också inga liljor
skulle i trädgårdarne uppfångat honom. Men också förgingo
vintern, våren och sommaren innan han kom sig åstad. Man
hade förmått honom att genom en sex veckors brunskur
på Djurgården förbättra sin helsa eller snarare sin diet, då
han en vacker dag befinnes vara försvunnen från Stockholm,
för att en annan dag återfinnas på Boxbacka i närheten af
Helsingfors.
Tillfället medger icke att följa Lidner på hans färder
i Finland bland de gamla vänner, ban der egde, och de
nya, han der förvärfvade sig. Öfver affärden, liksom öfver
hela denna episod af hans lif, kastar brefsamlingen en icke
ovigtig belysning. Sedan kan hösten och vintern om
uppehållit sig på Mäntsälä gård och Sveaborg, anlände han till
A bo i akt och mening att derstädes låta trycka Yttersta
domen, som ändtligen nått sin fullbordan, samt att derefter
lemna fäderneslandet. I den vackra dedikationen till
kungen, som föregår denna dikt, är han fortfarande den
förföljda svanen, som klagar "förrän sin vass han öfverger",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
