Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
kristallografen, hvilken det närmast tillkommer att bringa
ordning och reda i dessa skenbart så godtyckliga
formförhållanden. Och det har också lyckats honom att återföra
dem till så fasta och bestämda lagar, att han är i stånd att
förutsäga hvilka former hos ett visst mineral äro möjliga
och hvilka icke, så framt han nämligen blott först känner
den s. k. grundformen eller primära formen, hvaraf alla de
öfriga äro beroende. Ty alla de former, som förekomma
hos ett mineral eller höra till samma kristallserie, stå till
hvarandra i en sådan relation, att mau kan tänka sig dem
uppkomma af molekyler, hvilkas form motsvarar
grundformen, genom en abgregation till lika eller olika antal i
rummets tre hufvudriktningar, hvilka hos kristallen representeras
af de s. k. kristallaxlarna. För bättre öfversigts skuld
fördelar man vanligen de otaliga kristallformerna, som
förekomma i naturen, på 6 s. k. kristallsystemer, alltefter deras
större eller mindre symetri, hvilket man uttrycker genom
att tänka sig grundformens axlar lika eller olika stora,
rät-eller snedvinkiiga. Så t. ex. hör diamanfen till det s. k.
reguliära systemet (med lika stora axlar), smaragden till
det hexagonala (med dels lika dels olika axlar) samt
topa-sen till det rhombiska (med olika axlar).
Frågar man nu: hvad betydelse hafva dessa ädla
mineralindivider i och för den oorganiska naturen, så blir
svaret: så godt som alldeles ingen. De äro mineralrikets
lyxartiklar, och kunna sålunda ganska väl undvaras. Det är
icke blaud dem vi hafva att söka uppbyggarne af jordytans
grundvalar. Det är de s. k. oädla, vid första påseendet
så oansenliga och skenbart intresselösa inineralindividerna,
som äran häraf tillkommer, och främst bland dem de
mineralier eller rättare mineralgrupper, som man kallar qvarz,
fältspat, glimmer och liomblende. Dessa äro de fyra
stödje-pelarne i jordskorpans architektur; de kunna således vara
förtjenta af en litet närmare befraktning.
Men huru skola vi komma till rätta med dem ? De
visa nämligen endast undantagsvis några tydligt utpräglade
yttre former, utan vanligen uppträda de blott såsom större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
