Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
beständighet än augittypen, är dock det motsatta
förhållandet antagligare, eller med andra ord pitkäranditen är en
uralit med pinakoidal utbildning, hvilket äfven bestyrkes af
ett mikroskopiskt preparat, som jag gjort deraf. Detta visar
nämligen mycken likhet med den metamorfiska, delvis i
horn-blende öfvergångna diallageu uti gabbro från Wambula och
Heinola (Mineral. Medd. IV, 18). Den visar t. e. d. ganska
stark dichroism: blågrön färg i längdriktningen, gulgrön i
tvärgenomskärningen; sönderfaller lätt i fina trådar, och
genomdrages på längden af färglösa lameller, hvilka dock icke
såsom i diallag från Wambula utgöras af fältspat utan
tydligen af qvarz, hvilken äfven i form af stora kristaller
förekommer sammanvuxen med pitkärandit-kristallerna. De äro
icke söndersprungna på längden och tvären såsom de i
diallag från Wambula utan fullkomligt homogena, blott här och
hvar genomdragna af i rader stälda små hålrum.
Till amphiboliternas grupp höra äfven de
förvittringsprodukter hufvudsakligen af pyroxen, som äro kända under
det gemensamma namnet pyrallolit, och hvilka såsom A. E.
Arppe genom en serie af analyser utrönt närmast ansluta
sig till steatit (Acta Soc. Sc. Fenn. Tom V p. 515).
Pyral-loliten förhåller sig sålunda till pyroxen på samma sätt som
serpentin till olivin och pyrargillit, auralit, fahlunit m. fi.
till cordierit. Från denna pyroxenens metamorfosserie borde
dock enl. Arppe (1. c. p. 516) pyralloliten från Storgård,
redan förut anförd af N. Nordenskiöld (Bidrag till
känne-*dom af Finlands mineralier), undantagas på grund af dess
afvikande kristallform och dess förekommande tillsammans
med oförändrad grön augit. Tar man emedlertid i
betraktande, att, såsom A. Sjögren (Geol. Föreningens i
Stockholm Förh. III p. 56) vid mikroskopisk undersökning af den
Tabergsmalmen i Småland åtföljande olivinhaltiga bergarten,
och jag (Öfv. af Finlands geol. förhållanden I p. 41)
likaledes genom mikroskopisk analys af olivinförande bergarter
från vestra Finland funnit, att säger jag olivinen i dessa
bergarter måste särskiljas i tvenne varieteter: en färglös,
lätt förvittrande, och en grön, mindre lätt förvittrande, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
