Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
sin seger öfver titanerne. Var det sålunda naturligt att
Olympias förnämsta helgedom skulle egnas honom, så var det
ämne, Paionios behandlade öfver templets hufvudingång, icke
mindre betecknande för ortens nationela betydelse. I tretton
fristående figurer framstälde ban den tätlingskamp mellan
Pelops och konung Oinomaos, som engång afgjorde om
väldet i Elis. Får man tro sägnen, hade kapprännandet och
åkandet redan i heroernes tid vunnit ett sådant insteg, att
kungadömet, ofta var uppsatt som täflingspris: så säges
Endymion, — ty äfven han är en af sagokonungarne i Elis, —
hafva gett riket åt den af sönerne, som segrat i kapplopp,
och så skall äfven Oinomaos, en af hans efterträdare, åt
hvilken det pythiska oraklet förkunnat att hans dotters,
Hip-podameias, bröllopsdag blefve hans egen dödsdag, förlitande
sig på sina oöfverträffliga hästar och sin körsven Myrtilos,
hafva satt sin dotters haud, sin tron och sitt lif på spel, i
det han utmanat hennes friare till täflan med fyrspann.
Banan var icke kort, den gick från Zeus altare i Olympia till
Poseidons altare i Korinth. Konungen skall vanligen, i
känslan af sin öfverlägssenhet, låtit friaren bege sig å färd,
medan han ännu offrade åt gudarne, hvarefter han bestigit sin
vagn, upphunnit den oförvägne och genomborrat honom i
förbifarten, och sä många säges han pä detta sätt hafva bragt
om lifvet, att deras graf bildade öster om Olympia en hög
jordkulle, hvilken exegeterue eller vaktmästarne plägade visa
främlingen med redogörelse för alJas deras namn. Ändtligen
gjorde Pelops ett slut på denna manspillan, genom att
använda list; han bestack Myrtilos och hann till målet,
hvaröfver den förbittrade konungen gaf sig döden och Pelops
besteg hans tron och äktade Hippodauieia.
Vid behandlingen af ett sådant ämne kunde konstnären
svårligen tänka på att i det triangelformiga rum, på hvars
nedr.i kant bilderne skulle uppställas fristående, framställa
sjelfva täiiandet; hau valde ögonblicket innan de täflande
furstarne bestigit sina vagnar. Kompositionen i alla dessa
antika tempelgaflar var sig temmeligen lik: i midten, der
rummet var högst, stäldes vanligen bilderi al den yppersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
