Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Broocman och dess förespeglade verkan liknade verkligen
trolldom.
Då emellertid den åsigt mer och mer vann insteg, att
sältan är modren till all fruktbarhet, må det här påminnas
derom, att denna lära, då den i-’ början af det 18:de årh.
framträdde, icke mera var alldeles ny. Redan i slutet af
16:de årh. hade den snillrika franska naturforskaren
Bernhard de Palissy utvecklat densamma och om vextnäringen
och orsaken till jordens fruktbarhet uttalat åsigter, som stodo
vida framom hans tids oklara åskådningar. Han visar,
huruledes alla vexter, då de förbrännas, qvarlemna en aska,
hvilken innehåller de salter, vexterna ur jorden upptagit; ty all
jord innehåller en mängd salter; han visar vidare, huruledes
askan, påförd åkern, ökar dess vextkraft och återgår i
vex-terne, derifrån den erhållits. Det är således nödigt, att åt
jorden återgifva så vidt möjligt, hvad man genom skörderna
från den tagit. Gör man det icke, beaktar man ej noga
alla utvägar att hålla jorden i full vextkraft, så drifver man
ett åkerbruk, som går ut på att plundra jorden och leder
till dess utarmande. Dessa okunniga" och otacksamma
plun-drare fördömmer Palissy lika strängt, som någonsin den
celebra reformatorn af vår tids jordbrukskemi det gjorde, då han
slungade sin bannstråle mot tidens ^Raubwirthschaft11, ett ord
som nästan synes vara bildadt efter det af Palissy i samma
mening begagnade uttrycket ^meurtrisseurs11.
Sin här i korthet antydda lära utvecklar Palissy — och
det för trehundra år sedan — så utförligt och bevisande och
på ett så anslående och snillrikt sätt, att man ej nog kan
förundra sig öfver den ringa uppmärksamhet, man fäste
dervid. Den hade dock kunnat tjena såsom grund och början
till en ny och riktig lära om vextnäringen, men tiden var
ej inne för en så radikal reform, och när man betänker,
hvilket motstånd samma läror rönte, då de par hundra år
se-uare åter förkunnades, så finner man det förklarligt, om man
ej genast insåg deras fulla betydelse, om också derigenom
ej förklaras, att inan helt och hållet förbisåg dem, såsom
fallet verkligen tyckes hafva varit. Ett sekel förgick, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
