Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
annat hade redan betydligt framskridit, då såsom antyddes,
samma idéer och tankar begynte vakna till lifs igen — då
saltets och askans stora betydelse vid vextnäringen åter
begynte framhållas af alla bättre författare i jordbruket. Inom
den svenska jordbrukslitteraturen se vi denna åsigt tidigt nog,
åtminstone antydningsvis uttalas. Den gamle Risingh visste
redan 1671, att *sältan är modren till all fruktbarhet", men
blott på grund af dess förmåga att skydda för förskansning
och förruttnelse; han visste äfven, att aska och kalk bidraga
till att bringa en våt grund till dess rätta bördighet —
hvilket allt han af egen erfarenhet inhemtat. Broocman åter
anser fruktbarheten härröra af en koncentration af saltaktiga
och nitrosiska partiklar, som utlakade med vatten lemna den
ofvannämnde oleum vegetabile eller någonting dylikt.
I den af Magnus Stridsberg år 1727 utgifna grundliga
kunskap om svenska åkerbruket, en liten skrift med lång
titel och ännu längre företal, författadt af hans gynnare
baron Edmund Gripenhjelm — i detta arbete heter det äfven,
att jordens fruktbarhet intet annat är, än en öfverflödig
vegetabilisk olja eller oljaktigt saltbitter med sinå subtila
jordgran bemängd, som underhålles uti sand och lera med flera
jordarter. Örter och trän hafva sin näring icke af blotta
vattuet, såsom en del naturkunniga påstå; tnen när vattnet i
luften, förr än det genom regnande nedfaller, blir
tempereradt med det ifrån jorden uppstigna dammet och i jorden
sedan coaguleradt med dess saltiga fetma, då kan deraf
genom vädrets och värmens drift formeras en vexande ört. —
Det framhålles vidare, hurusom vexterna utmatta jorden och
huru derföre ombyte af vexter på samma fält är nyttigt,
hvaremot sående af en och samma säd utmerglar och försvagar
jorden — emedan hvarje vext ur jorden utdrager dess egna
och rätta saft eller sådana partiklar, som med dess kropp
öfverensstämma och qvarlemuar andra, som för andra vexter
kunna vara tjenliga.
Saltets betydelse för vextligheten framställes dock
ingenstädes tydligare och utförligare än i den af prosten Jacob
Serenhis år 1727 utgifna ’"Engelska Åkermannen och Fåra-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
