Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
En analogi mellan de nämnda vulkaniska
kraterbildningarna och den plutoniska vid Hulta kan man ytterligare
finna deri, att likasom i de förstnämnda den omgifvande
vallen är på en sida öppen detta äfven är fallet med den
sednare. Söder om granitstocken ligger visserligen likasom
i V, N och O ett högre berg, men detta består blott till sin
vestra del af porfyr, den östra hälften utgöres deremot af
granit, äfven här inskjutande under porfyr och fortsättande
sig söderut ända till hafstranden. Vi hafva sålunda att söka
dess vidare fortsättning längre söder ut, så mycket mer som
de V om Hulta-granitmassiv liggande porfyrbergen sträcka
sig i sydlig riktning ända till det några verst SSV om Hulta
liggande Mångstekta. I sjelfva verket har jag funnit granit
ehuru i mindre mängd på tvenne ställen vid den östra
stranden nämligen på dess ytterst i O och S utskjutande uddar.
Jag slöt deraf, att den äfven måste förekomma på den S
derom liggande udden vid Boniarsund, hvilket också visade
sig vara fallet: klippan vid Bomarsund utgöres till sin
nedre del af granit, till sin öfre åter af rapakiviartad porfyr
lik den vid Mångstekta. Såsom man af konfigurationen kan
sluta till fortsattes graniten och den dertill hörande porfyren
söderut i den från N - S gående halfön i Lumparland.
Man finner således, att vi här hafva en från N—S
gående långsträckt granitmassiv eller kanske snarare en följd
af smärre maësiver, omgifna af mer eller mindre
sammanhängande porfyrbergsträckningar. Den östra delen af detta
långsträckta ellipsoidiska porfyrsysteni är för det mesta dold
af hafvet men den vestra kan tydligt skönjas. Den utgöres
af två eller tre större bergsträckningar, bestående af större
eller mindre bergkupper, hvilka vanligen äro brant stupande
mot O, långsluttande mot V. I genomskärningar från N—S
förete deras afsöndringsklyfter ett nära horizontelt dock
något vågformigt läge, i O—V åter en större eller mindre
lutning vanligen 20°-—30° från horizontalplanet mot V. De
visa sig således samtligen vara delar af ett och samma
por-fyrsystem bestående af skålformigt på hvarandra liggande
bäddar af porfyr, hvilken genom granitens eruption blifvit
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
