Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
qvarzdrummer med malmgångsstruktur, i det att qvarzen är
symetriskt anordnad omkring ett medelplan. — En liknande
qvarzporfyr som den här förekommande uppträder äfven
enligt Igelström på den en mil vester derom liggande
Signilskär.
Anmärkningsvärd är slutligen den nästan totala
frånvaron af pegmatitgångar såväl i graniten som i porfyren,
hvilket utgör en ytterligare åtskilnad från gneisgraniten.
Endast vid Emkarby iakttog jag en mindre stockformig massa
af grofkornig, pegmatitartad granit. Den rådande bergarten
på Åland öfverensstämmer således närmast med
porfyrgrani-ten i Satakunta, der äfven gångarna utgöras aY finkornig,
icke pegmatitartad granit. Vid en allmän befraktning af
porfyrens och granitens inbördes förhållanden på Åland
visar sig således den sednare under formen af långsträckta
från N—S löpande massiver, omgifna af porfyr, hvarvid kan
märkas, att terrängen invid dessa granitmassiv vanligen är
mera högländt och bergig än den mellan dem liggande
trakten. De mägtigaste af alla granitmassiv på Åland nämligen
de vid Åsgårda äro tillika de högsta (enl. Moberg, 1. c. p.
103, 444,3 3 sv. fot). Detta förhållande talar äfven för att
granitens eruption inträffat sednare än porfyrens. De
eruptiva bildningarna på Åland förete sålunda i allmänhet samma
förhållande som på fasta landet i södra och mellersta
Finland nämligen en fördelning i från N—S resp. NNV—SSO
strykande bergsträckningar, således i motsatt riktning mot
de metamorfiska straternas hufvudstrykning.
Såväl i petrografiskt som stratigratiskt hänseende visar
sig således den Åländska porfyrgranit-formationen höra till
det centrala granit-syenitterräng, som likt ett bälte i NO-lig
riktning genomdrager medlersta Finland (se F. J. W. geol.
öfversigtskarta öfver södra och medlersta Finland, Bidrag till
kännedom af Finlands natur, 26 häftet). Dock måste den
linie, som i allmänhet utmärker gränsm mellan detta
erup-tivgebit och den sydl. gneisgranit-regioran här dragas något
sydligare, alldenstund, såsom redan Igelström (1. c. p. 249)
anmärker, gneisen på Åland först anträffas på öarna söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
