Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Detta visar således att mergel i sjelfva verket förekommer
härstädes om ock underordnad leran.
Flyttblock och rullstenar. Dessa bestå förnämligast af röd
och hvit gneisgranit, granitporfyr, ofta rapakiviartad,
olivin-diabas, röd sandsten och silurisk kalksten. De tre sistnämnda
äro isynnerhet anmärkningsvärda och förtjena en närmare
befraktning. Olivindiabasen är fullkomligt lik den i
Sata-kunta i fast klyft uppträdande och anträffas i alla socknar
af Åland i form af större och mindre lösa stenar. Den
igenkännes lätt på den karakteristiska blandningen af den hvita
plagioklasen, den svarta, i tunna plattor mörkt violetta
augi-ten och den gulgröna olivinen, i det att nämligen den
förstnämnda i form af smala parallelipipeder omgifva de sednare,
hvilka sålunda på bergartens brottytor förete triangulära
eller fyrsidiga figurer. Denna strukturmodifikation bibehåller
sig huru än densamma må vexla från finkornig ända till en
ganska grofkornig, en vexling, som icke sällan kan skönjas
på en och samma sten. Ett annat karakteristiskt
kännetecken, hvarigenom dessa olivindiabas stenar i allmänhet kunna
skiljas från öfriga, är det starkt klingande ljud, som de gifva
vid slag med hammaren, ifall de icke äro alltför små eller
alltför djupt insänkta i alluvialjorden.
Den bergart, hvaraf dessa rullstenar bestå är af stort
intresse. Den i Satakunta (Eurif, Letala m. fi. socknar)
förekommande bergarten, hvilken redan af Eichwald och
Westling blifvit omnämnd under namn af syenit, har jag
undersökt geognostiskt (Bidrag till kännedom af Finlands natur,
ll:te häftet), kemiskt (Öfv. af Finska Vet. Soc. Förh. XI,
1865—69) samt mikroskopiskt (Öfv. af Vet. Soc. Förh. XVII,
1874—75). Denna sistnämnda undersökning visade, att
bergarten, som jag tillförene på grund af dess mikroskopiska
förhållande betecknat såsom hyperit, är en diabas, som med
afseende på sin starka olivinhalt måste betecknas såsom en
olivindiabas. Olivinen är stundom så ymnigt insprängd, att
den till och med öfverväger augiten, så t. ex. uti en af inig
mikroskopiskt undersökt finkoruig varietet ur en lös sten
från Eckerö. Äfven i denna varietet utmärker sig olivinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
