Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
gen först vid hög temperatur, men har den engång ingått
sådana liar man åter svårt att skilja den derifrån. Det är
denna dess egenskap vi förnämligast hafva att tacka för
fastheten af den jordskorpa, hvarpå vi stå, och som till
hufvudsaklig del utgöres af kiselns föreningar, bildade under en
tid, då temperaturen på jordens yta vida öfversteg den
närvarande. Få kiselsyrans eller qvarzens molekyler förmå
vattenmolekylerna intet, och äfvenså är deras inverkan på
glim-mermolekylerna jemförelsevis obetydlig. Deremot utgör
fältspaten, som vanligen intar hufvudparten i granitens
sammansättning, det egentliga föremålet för deras förstörande
inverkan, hufvudsakligen på grund af den större komplikationen
i dess molekulära konstitution.
Fältspatniolekylerna utgöra komplexer af icke mindre
än sex elementaratoiner: syre, kisel, aluminium, kalium,
natrium och calcium, af hvilka de tre sistnämnda höra till de .
passiva elementerna och kunna ersätta hvarandra,
hvarigenom tre hufvudslag af fältspat uppkomma: kaliumfältspat
eller orthoklas, natriumfältspat eller albit och calciumfältspat
eller anorthit, mellan hvilka en mängd öfvergångsarter
förefinnas. Aluminium förekommer i dem alla, och är likasom
kiseln af en indifferent natur samt bidrager derigenom till
föreningens fasthet. Dock är som sagdt denna alltför
komplicerad för att i längden kunna motstå vattenmolekylernas
inverkan. Den sönderfaller derigenom i enklare föreningar,
ett fenomen, som är bekant under namnet förvittring, och
som fullkomligt motsvarar förmultningsprocessen i den
organiska naturen. De vackra kristall byggnader, hörande till de
s. k. mono- och trikliniska systemerna, hvilka
fältspatniolekylerna uppbyggt, förstöras, och i dess ställe finna vi ett
jordartadt stoft, vanligen blandadt med qvarz- och
glimmer-fragmenter. Detta är leran, som i sin renaste form, såsom
kaolin, visar sig under mikroskopet utgöras af små sexsidiga
kristallfjäll, hvilket får sin förklaring deraf, att de innehålla
tre hexagonalt kristalliserande substanser: aluminiumoxid
eller lerjord, kiselsyra och vatten. 1 en af dessa små kaolin
fjäll är det nu vi hafva att söka vår vattenmolekyl. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
