Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
har nu sålunda förlorat sin frihet, och föres af de fria
vattenmolekylerna åter ned i den stora vattenbassin, hvarur den
engång utgått, och på hvars botten lerpartiklarna aflagras,
samt blir under tidens lopp begrafven under allt större och
större massor af ler och sand. Härvid närmar den sig mer
och mer jordens inre värmekälla: temperaturen stiger, och
kan slutligen blifva så hög, att vattnet åter förmår frigöra
sig ur sin förening med lerjorden och kiselsyran, hvilka
tillsammans bilda en ny förening, ett vattenfritt lerjordssilikat,
som kan upptaga kalium eller natrium och sålunda åter bilda
fältspat. De frigjorda vattenmolekylerna föras deremot
vidare genom de otaliga labyrinthiska gångarna i jordens inre
och komma åter upp på dess yta i form af en källa, samt
hamna sålunda förr eller sednare åter i hafvets sköte.
Dock innan detta sker kunna de sätta nya hjul i
rörelse, isynnerhet om de, såsom vanligtvis är fallet, åtföljas
af kolsyremolekyler. Dessa äro triader likasom
kiselsyre-och vattenmolekylerna bestående af två syreatomer och en
atom kol, hvilken sistnämnda är till sin kemiska natur
ganska lik kiseln, dock mindre indifferent eller mera närmande
sig de aktiva elementerna, hvilket till en del kan
tillskrifvas dess mindre atomvigt. Denna förhåller sig till kiselns
atonivigt såsom talet 12 till 28 (=12-pl6)i d. ä. kiselns
atomvigt är = kolets -)- syrets eller 2 gånger qväfvets
atomvigt (= ’14). Kolsyran är i vanligt tillstånd en ganska
beständig gas, visserligen något tung, men dock vida skild
från den fasta, endast ined största svårighet i gasform
öfvergående kiselsyran. På grund af analogin mellan de resp.
syrornas molekyler i qvantitativt hänseende är det
emedlertid ganska sannolikt, att äfven kolsyran kan kristallisera i
det hexagonala systemet. Åtminstone är det fallet med dess
allmännaste förening, den kolsyrade kalken eller kalkspaten.
Kolsyran upptages af vattnet ur atmosferen och föres
dermed ned i jordens inre. Här träffa de på mörka
fältspat-och hornblende- eller augithaltiga bergarter, de med ett
gemensamt namn s. k. grönstensarterna, hvilka göra ett
mindre motstånd mot atmosferiliernas påverkningar än den ljust-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
