Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•238
regn (zor kuris kon). Dervid offras åt Inmar i Kazan en
häst och 2 hvita får, i Vjatka en röd eller hvit oxe och 2 får.
Efter vårsådden följa de för en mängd byar
gemensamma meren- eller eVenvös1 offren, hvilka ofvanföre redan
varit omnämnda.
Sedan skörden och höstarbetena afslutats, anställas åter
såväl enskilta som allmänna offer. I början af oktober
offras i hvarje gård i kotan samt äfven i stor-kotan åt in-vu.
Detta offer benämnes siz’yl sur = höst-öl, till skilnad från
tulys sur vår-ölet, som på samma sätt tiras i kotarna om
vårsommaren. Några dagar efter sis yl sur anställes i Vjatka
lud vösjaskon = lund-offer åt in-vu. Offret förrättas af en
ärftlig offerprest, benämnd lud huz’o — lundens husbonde.
Utom ofvannämnda öfver hela Votjaklandet allmänt
förekommande offerfester finnas ännu en mängd andra af mera
lokal eller tillfällig beskaffenhet.
Offerceremonierna äro ungefärligen desamme öfverallt
bland Votjakerna. Vid djuroffer kastas alltid blod, märg,
bitar af hjerta och lefver i elden, och yttrar offerpresten
dervid: Måtte det varma blodet, ångan stiga upp till dig.
Offren äro talrika. På den stora Nyrja-festen t. ex.
utom hästar och hornboskap ända till 60 får.
Får man bedöma Votjakernas religiösa ifver och
from-iiet från deras egen ståndpunkt, äro de utan tvifvel ett af
Europas frommaste folk.
Gudsmedvetandets och gudalärans sjelfständiga
utveckling hos Votjakerna synes mig lemna ett ytterligare stöd för
Aspelins på arkeologiska grunder stödda åsigt, att den
permiska stammen höjt sig till en relativt högre bildning än de
öfriga ostfinska folken, och att en inhemsk och sjelfständig
kulturutveckling i fordna tider för sig gått vid Kamas strand.
Fredrikshamn den 17 April 1879.
Torsten G. Aminoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
