Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Detta et anser jag nu vara det fornsvenska (och
fornnorska) it, personl. pron. för 2:dra pers. dualis, hvars i
försvagats till e enligt en vanlig ljudlag (jfr fsv. vit med nysv.
rett, fsv. mit, nysv. mitt med Nyl. och Närp. mett m. fl.).
Jag föreställer mig att i de båda nämda nyländska
socknarna det duala et fordom användts på samnia sätt sotn dess
motsvarighet id ännu i dag i vissa trakter af Dalarne (Mora,
Alfdalen), nämligen både såsom dualis och pluralis, intill
dess att endast den plurala betydelsen kvarstod och ordet
blef synonymt med ni. I likhet med detta användes det
sedan såsom höfligare tilltalsord, i st. f. det förtroliga du,
till blott en enda person. — I Närpes var utvecklingsgången
enahanda, men den ursprungliga betydelsen af et vardt där
ännu mera fördunklad, så att man af ordets bruk som
tilltalsord till en person förleddes att anse det vara singularis
och för den skull gjorde det liktydigt med tu: du. Orsaken,
hvarför det nytjas blott efter verbet (ytterst sällan före),
återstår ännu att utreda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
