Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
En enstaka stämma lät visserligen i hufvudstadens
salonger vid denna period, under 1720-talets lopp, höra nya,
humana åsigter, i det densamma prisade fördragsamheten och
toleransen. Det var Voltaire, som i Henriaden visade sig väl
stämd emot de reformerta, tilldelande lof åt deras store män.
Men hans verk hade mäktiga motståndare och hans röst
förklingade tillsvidare.
Öfverhufvud kan dock sägas att regentens tid företedde
sidor, som gifva skäl att beteckna densamma såsom en
period af relativt lugn. Personligen var hertigen af Orléans icke
intagen emot protestanterna; inför hertigen af Saint-Simon
hade han yttrat sig uti denna syftning och blott, om man
får tro den senares memoirer, på hans afstyrkan afhållit sig
ifrån försonliga åtgärder. Men den mängd af brydsamma
uppgifter af annan art den föregående styrelsen lemnat honom
i arf jemte hans beryktade njutningslystnad undanträngde
snart åtanken af de reformerta; dessa erinrades tidigt af
styrelsen (1716) om att alla äldre förordningar emot
sammankomster voro i gällande kraft och, såsom redan nämnts,
uppträdde i Languedoc auktoriteterna, såväl civila som militära,
med gammal skonslöshet. Ar 17 18 fängslades och fördes till
schavotten i Alais Et. Arnaud, en af Courts unge medlärare ;
1723 delades samma öde af hans äldre följeslagare Vesson
och Huc-Mazel. I Picardie, Bretagne, Saintonge, Poitou
anställdes jemväl jagt efter predikanter och hemlig gudstjenst ;
många deltagare sändes till galererna, lifstidsfängelse eller
tvungos att fly utur riket. Men förföljelsen bedrefs likväl
icke oafbrutet och icke heller systematiskt; fall gåfvos då
lindring af straff och frigifvelse egde rum; mellanskof af ett
visst lugn tilläto protestanterne att hämta andan.
Ett sådant längre gafs tillochmed, då ifrån regentens
sida indirekt erkännande gjordes af den betydenhet man icke
kunnat undgå att redan tillmäta protestanterne, liksom å en
annan sida styrelsens vacklande hållning då blef blottad.
Det var år 1719, under Alberonis i Spanien intriger emot
Frankrike och dess allierade. Oioadt genom ett ogrundadt
rykte om hemliga underhandlingar emellan spanska agenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
