Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
värd ombytlighet, nog lätt förbigått de reformertes
behandling af nämnde konung. Men mensklighetskänsla och
naturligt medlidande togo ut sin rätt hos upplyste och ädlare
personligheter. Detta visade sig isynnerhet uti den förändrade
ställning som den bekante Paul Rabaut, protestanternes
främste man efter Courts († 1760) bortgång, intog. Ehuru
stående under edikternas hot, trädde han upprepade gånger i
personlig beröring med mäktiga personer, för hvilka ban
förde sina trosförvandters talan, ja, ban uppsöktes af dem.
Så framräckte ban personligen en skrift åt markis Paulmy
d’Argenson, som i en beskickning af regeringen besökte
Languedoc 1752, och några år senare begaf han sig inkognito
på kallelse till Paris, der ban hade hemliga konferenser med
prinsen af Conti af det kungliga huset. Och under cle
följande åren tilltogo sådana förbindelser, liksom å andra sidan
Courts son, Court de Gebelin, i sjelfva hufvudstaden förde
de förföljdes talan.
Men den mäktigaste beskyddaren framträdde, såsom
bekant, i Voltaire, då han tagit sig den olycklige Jean Calas’
och hans familjs sak an och med sitt snilles skärpa angripit
intoleransen. Hans satir, hans skoningslösa angrepp
förmådde mera än såväl filantropiskt sinnade aristokrater som
parlamentsmän, ty han hade tidsandan såsom medhjelpare.
Väl inträngde han icke i protestantismens väsende, hvilket
såsom sådant med indifferens af honom uppfattades, men han
banade väg mera än någon annan för den yttre
fördragsamheten. Efter predikanten Rochettes och hans medfångars
samt Calas’ afrättning i Toulouse (1762, 19 febr. och 10
mars) var den svåraste tiden för protestanterne förbi och de
kunde med hopp om seger skåda framåt.
Sjuåriga krigets olyckor, försinandet af alla materiella
källor och regeringens svaghet i förening med de nya
idéernas allt mera öppna framträdande under nordamerikanska
frihetskriget bröto omsider ner de sista hindren, trots
kle-resiets ännu i det yttersta fortsatta motstånd. 1787 omsider
medgafs borgerlig existens, Vétat civil, åt calvinisterne och
sist, efter revolutionens utbrott, proklamerades d. 23 augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
