Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Ekman målat i Åbo domkyrkas chor; han, den nämnde
läsaren, kunde ej undgå att finna en viss likhet mellan den
scen, den ekmanska bilden framställer, och den af tidningarne
omtalade. Endast konungen med krona på hufvudet och hans
krigare, med hotfull uppsyn hållande spjuten upprätte, hvilka
på den finska bilden omgifva de till dopet drifne Tavasterna,
hade ej någon motsvarighet i den tafla, man i fantasin kunde
göra sig af skådespelet vid Jenisej. Och denna omständighet
är af vigt. Katechumenerna vid den sibiriska döpelseakten
gingo ej till dopet, drifne af den verldsliga makten eller
yttre våld, utan frivilligt. De lockades dertill måhända af
den timliga fördelen, att kronoutskylderna för tre år
efterskänkas åt en inföding, som låter döpa sig, måhända ock af
det ovanliga i det skådespel, hvari de gjordes till
medverkande, måhända blott af den undfägnad, som väntade dem.
Men belt visst hade dock de förståndigare bland dem äfven
en mer eller mindre dunkel aning derom, att en ny tid
randats och ett nytt ljus börjat uppgå för dem, att helgonen,
englarne, den heliga jungfrun, de undergörande bilderna, om
hvilkas magt och mildhet de ofta hört sina ryska
jagtkam-rater vid den ensliga stockelden lemna vältaliga skildringar,
verkligen vore mera dyrkansvärde än deras gamle gudar.
Hade blott tron på desse och fruktan för dem varit lika
starka som förr. skulle ej den flyktiga njutningen af en
mättande måltid eller ens tre års skattefriheten kunnat förmå
dessa menniskor till att ens låtsa öfvergifva förfädrens tro,
än mindre att verkligen göra det, ty i hvardera fallet skulle
de ju mastat anse sig blifva föremål för gudomens vrede och
straff. Men det är så, att tron på de gamle gudarne är
un-dergräfd och vacklande vorden, och de nye gudarne begynna
förekomma de arme halfvildarne lockande, helst de se, att
dessas dyrkan är förbunden med den verldsliga makten, med
rikedomen och all annan öfverlägsenhet. Tvång och
vapenmakt äro derför numera icke nödiga till att förmå dem att
öfvergifva sin fäderneärfda religion.
Hvilken är då denna religion, som dess bekännare
sålunda börja öfvergifva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
