- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / IV. 1856-1857 /
25

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

bergmassor, karakteristiska genom inblandningar at’
svafvelföre-ningar al jern och isynnerhet af koppar. — De plutoniska
bergen bestå af syenit och granit, hvilka genom beståndsdelarnas
olika fördelning uppträda i stor omvexling och mångfald och
olta genom utbyte af horubleude och glimmer öfvergå i
hvarandra. Syenit är dock den rådande bergarten; de observerade
syenit-puukterna förhålla sig till graiiitpunkterna som 3: 1,
hvilket förhållande i verkligheten dock kan vara hell annat.
Bland skifferbergen är lerskiffern det rådande; dock förekomma
äfven talk-, glimmer- och chlorilskiffer och gneiss. Genom
upptagande af qvarziga delar öfvergå dessa i skifrig qvar«, hvilken
öfvergång i granitens granskap iiågongång kan uppvisas. Mot SO äro
skifferbergeu på några punkter skarpt begränsade t. ex.
Kuiiti-vaara; de stryka från Paanajårvi till Wasaraperä. Mot N\ sakna»
iakttagelser, men längre än till Maanselkä sträcka de sig icke,
ty redan vid Posiojärvi komma plutoniska berg i dagen.

De högsta punkter i dessa trakter äro Nuorunen,
Ukou-vaara, Jivaara och Kuutivaara, hvilka höja sig 1400—1600 fot
öfver hafsytan, men endast 000—800 lot öfver de omgifvande
sjöarna. Jivara, ehuru i höjd den tredje i ordningen, är dock
tlen första i afseende å det intresse, dess egendomliga
geognostiska beskaffenhet erbjuder. Den består nämligen af en egen
bergart, sammansatt af elaeolil, fältspat och hornblende, som kunde
kallas elaeolit-syenil, i lall man ville anse elaeoliteu såsom
sub-slituerande qvarzen. Dessa beståndsdelar bilda vanligen en
grof-kornig blandning, stundom blifva de finkornigare; hornblende
försvinner stundom alldeles och såsom tillfälliga beståndsdelar
uppträda jemte dalolit den titauithaltiga granat, som blifvit benämnd
Jivaarit. Här förekomma således trenne mineralier elaeolil, datolit
och jivarit, som annorstädes i Finland icke blifvit anträffade; —
äfven Thorelds gongylit har blifvit funnen endast i Kuusaino.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/4/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free