Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
hvilket icke synes vara något tvifvel underkastadt, är latinsk,
så kan den väl ej betyda något annat än Sigillum. Måhända
kunde dock denna bokstaf füras till inskriftens slut. Ar vidare
ordet beati rätt läst, kan det följande icke vara olatvs, utan
måste heta olaui. Bokstafven av, som visserligen i handskrifna
dokumenter från 15 de seklet användes för att beteckna vokalen
u, förekommer icke i den präntade eller textade stilen, utan
i stället för v i början af stafvelser u, hvilken bokstaf jemte det
åtföljande i vid transcription lätt blifvit förvandlad till w.
Bokstafven s måste derföre hänföras till följande ord. Den närmast
stående bokstafven kan i sådant fall icke hafva varit d, utan
troligen det dermed snarlikna o, äfvensom den derpå följande
icke e, utan c. Tager man dertill ännu den närmaste
bokstafven s, erhålles soc:s, en icke orimlig abbreviation af socielas
eller societatis. Om detta sigill ursprungligen tillhört något
Olofsgille måste nödvändigt ordet framför eller efter orden bealt
o/avi uttrycka detta begrepp. Någon bestämd latinsk benämning
för gille synes ej hafva varit allmänt antagen, emedan man
tinner det återgifvet än med cummunilas, än med convivium, än
med collegium. Månne icke äfven socielas kunnat af något gille
användas? Ar denna gissning antaglig, så måste de följande
bokstäfverna uttrycka orten. S:t Olofsgillen funnos på många orter
i Sverige, så väl i städer som på landet. Wieselgren
uppräknar sådana i Stockholm, ThorsliäUa, Linköping, Frötuna i
Koslagen, Winguker i Södermanland. Men dermed är antalet af
dessa gilleu säkerligen icke uttömdt. Det torde derföre
visserligen vara en mycket vågad konjektur att anse det återstående
TAozARSwio utgöra ett rådbråkadt eller misskrifvet namn på just
en af ofvanuppräknade orter. Likväl må den vågas. Den
första stötestenen, bokstafven z, är lätt undviken, ty en af de
karakteren som i medeltiden begagnades för ljudet r (t), är
verkligen så likt ett z, att en ovan läsare icke kan taga det för
annat. Det dubbla w kan äfven lätt förklaras hafva uppkommit
af ill. Då hade vi taokarsillio. Vore nu det första a ett
otydligt graveradt eller svårläst ii och den sista bokstafven o läst i
stället för e, så hade man thorarsillie. Staden Thorshälla, der
bevisligen ett S t Olofsgille funnits, hvilket sigill sedermera blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
