Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
af — 17" C. thermometern in i en afkylande blandning, och
såg qvicksilfret härunder sjunka till — 70°. Utan tvifvel
väldet då redan fruset, dock trodde han sig se endast dess yta
stelnad till amalgama. Vid samma tid förnyade Fotbergill detta
försök vid en lufttemperatur af — 13° C. och öfvertygades derom
att qvicksilfret verkligen hade stelfrusit.
Alla dessa försök gjordes med qvicksilfverthermometrar
för att bestämma denna metalls fryspunkt, utan att man hade
afseende derå, att detta blef omöjligt genom metallens starka
sammandragning, och häraf blef följden att man fastställde dess
fryspunkt till — 352° F. enligt Brauns försök. Det var
derföre ett förnuftigt råd, som Cavendish och Black nu gaf,
nemligen att sänka en spiritusthermometer i fritt qvicksilfver, det
man ämnade låta frysa och sålunda få reda på dess fryspunkt.
Dessa försök gjordes af Hutchins i Albany-Fort år 1781, och
härigenom utreddes, att denna fryspunkt icke kunde ligga lägre
än — 39°,5 C. och att de anmärkta högre graderne måste
betraktas såsom följder af metallens sammandragning. Dock
redan tidigare kan man anse detta förhållande utredt, alldenstund
Pallas i Krasnojarsk i Sibirien den 6 Dec. 1772 säg vid
naturlig köld qvicksilfret icke allenast i thermometern utan ock i
ett öppet kärl stelna till fast metall, och när nu vid en
nord-vestvind kölden slog sig, visade thermometern — 43°,33 C.
Äfven Laxman såg i Sibirien qvicksilfret stelna vid en naturlig
köld, derefter Euler och Kraft i Petersburg anställde
yttermera försök härmed, och kommo till den slutsats att
qvicksilfret fryser, så fort temperaturen sjunker under •— 37°,5 C.
Vidare fann Guthrie, att det ingalunda är så svårt att vid sträng
yttre köld få qvicksilfret att frysa och att denna metall dervid
kunde vara alldeles ren, hvilket man hittills dervid betviflat.
Då sedermera genom Walkers blandningar af snö med salmiak
och syror man lärde sig att åvägabringa en starkare köld, blef
qvicksilfrets öfvergång genom köld till fast form något icke
ovanligt. Med stöd af härigenom vunnen erfarenhet antar man nu
qvicksilfrets fryspunkt till 39° C., dock fann Pouillet genom
sin thermomagnetiska apparat densamma vid — 40°,5 C.,
hvilket äfven torde vara det rättare. Ross, som i polarhafvet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
