Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
ventil rörelser i sjelfva verket icke bättre eller fullständigare än
de gamles epicykler, men den gjorde det ojemförligt enklare;
blott deruti bestod dess styrka ocli företräde. Det var sålunda
öfvertygelsen om de primitiva naturlagarnes enkelhet, som förde
Copernicus till hans stora upptäckt och samma fasta tro har
sedan dess oupphörligen fört astronomin fram emot dess mål.
Men af naturlagarnes enkelhet följer icke, att fenomenen
eller rörelserna skola vara lika enkla; de kunna tvärtom, när de
bero af flere samverkande orsaker, blifva mycket invecklade.
De cirkelformiga banor, som Copernicus tillskref jorden och
pla-neterne, förklarade ungefärligen, hvad de borde förklara, men
fullkomligt noga tillfredsställde de ännu icke de gjorda
iakttagelserna; de qvarlemnade tvärtom afvikelser, hvilka i samma
förhållande blefvo mera märkbara och besvärande, som de
astronomiska observationerna, isynnerhet genom Tycho Brahes
bemödanden, vunno i noggrannhet. Att tro, det himlakropparne
nödvändigt måste röra sig i cirklar med likformig hastighet,
var en urgammal fördom, som genom seklers tradition hade
vunnit en sådan helgd, att man helre tog sin tillflykt till de
äfventyrligaste hypoteser, hopande cirklar på cirklar i
oändlighet, än man vågade frångå detta axiom. Det var först
Kepler, som egde nog frimodighet att sätta denna cirkelns
mystiska företrädesrätt framför andra linier i fråga och som efter
fleråriga mödosamma räkningar och försök omsider fann, att
planeterna i verkligheten beskrifva ellipser i hvilkas ena
brännpunkt solen är belägen. Genom denna märkvärdiga upptäckt
och genom de tre lagarne för planeternas rörelser, som Kepler
i sammanhang dermed uppställde och genom hvilka hans namn
är förevigadt, erhöll den teoretiska astronomin en utveckling,
som fullkomligen motsvarade observationernas dåvarande
ståndpunkt. Den Keplerska teorin var i sjelfva verket så enkel
och framställde med sådan noggrannhet planeternas apparenta
rörelser, att dess sanning ej mer kunde betviflas. Men ett
väsendtlig^ steg återstod ännu att taga. Mäktigare än förut
påträngde sig nu den frågan, hvilken kraft det är, som reglerar
planeternes rörelser och tvingar dem att beskrifva sina evigt
enahanda banor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
