Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7(5
slutliga bekräftelse. Ar 1669 utförde nemligen fransmannen
Picard en gradmätning emellan Paris oeh Amiens, hvarigenom
jordens""*storlek blef för första gången med någon noggrannhet
utrönt. Resultatet af denna gradmätning tjenade nu till
utgångspunkt för attraktionsteorins tillämpning på månens rörelse,
och Newton hade den tillfredsställelsen att härigenom se sin
hypotes vinna en afgjord bekräftelse.
Läran om den allmänna gravitationen, bestående i den
enkla satsen, att alla kroppar attrahera hvarandra i förhållande
till deras massor och i omvändt förhållande till afståndets
qvadrat, denna lära har varit oändligt fruktbärande såväl för den
allmänna mekaniken, som för astronomin. Så enkel den är,
har den lemnat en tillfredsställande förklaring icke allenast af
de empiriska lagar, som Kepler hade uppställt för
planeternas rörelser, utan äfven af de mångfaldiga afvikelser och
modifikationer, som dessa lagar äro underkastade och hvilka genom
sednare observationer blifvit bragta i dagen. Ur ett enda axiom
har den celesta mekaniken genom ojäfaktiga matematiska
de-duktioner konseqvent utvecklat sig till ett system af storartadt
omfång, ett verk af det 18:de och 19:de seklets mest utmärkta
analyster, bland hvilka här endast må nämnas Euler, Laorange,
Laplace, Gauss och i våra dagar Hansen. Likväl är det långt
ifrån, att systemet ännu vore fulländadt, och det är ingen utsigt
förhanden, att det ens någonsin skall blifva det i absolut
mening. Hvilken utveckling än de matematiska vetenskaperna
kunna erhålla i en framtid, förmå de likväl aldrig uttömma den
celesta mekanikens, d. ä., gravitationens problem.
Hvad Newton var för den teoretiska astronomin, det var
Bradley för den praktiska. Han försåg observatorium i
Greenwich med instrumenter af en ny och fullkomligare konstruktion,
än man dittills egt, med hvilka han ihärdigt observerade icke
blott de till vårt solsystem hörande himlakropparne utan äfven
ett stort antal fixstjernor; och så stor är den noggranhet,
hvarmed han bestämde deras läge på himmeln, att alla föregående
fixstjernobservationer derigenom förlorat hela sitt värde för
framtiden. Ty de qvantitativa bestämningarne af jordaxelns
och jordbanans oscillationer, af fixstjernornas skenbara och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
