Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
prakt i gudarnes tempel och i offentliga byggnader, medan de
privata boningarne ännu voro enkla, och från dessa tider gick
i arf till de sednare ett sträfvande att inlägga förtjenst om det
allmänna, att utmärka sig och vinna ära genom publika
byggnadsföretag. Derföre utgöra så väl väganläggningarnes som
andra offentliga byggnaders lemningar äfven då, när dessa verk
omedelbart bestämts af någon vansinnig despots vilja, likväl en
vördnadsbjudande påminnelse om Roms allmänanda och en reflex
af dess glansfulla storhet. Republikens censorer tillhörde det
egentligen, och under dem ædilerne, att sörja för vägbyggnader
i Italien, likasom i staden Rom, och dessa embetsmän täflade häri
med hvarandra. I provinserna bestämdes dessa företag af
provinsens ståthållare. Äfven ifrade några folktribuner för denna
angelägenhet, som beredde de fattiga medborgarne tillfälle till
förtjenst, och genom Gajus Gracchus tillkommo egna embetsmän
för omsorgen om nya vägars anläggande och de gamlas
vidmakthållande, de så kallade curatores viarum, ett embete, som
under republikanska perioden förekom tidtals som ett extraordinärt.
men från Augusti regering var ett beständigt, ; det att
kejsaren likväl i högsta instansen var curator viarum, hvilken titel
Augustus upptog bland dem han tillegnade sig. Kostnaden för
de stora chausséernas nybyggnad ålåg egentligen statskassan,
dock att denna kostnad äfven befinnes blifvit fördelad på de
trakter af riket, som fingo nytta af de nya vägarne, hvarjemte
vissa kejsares liberalitet anslog de nödiga medlen ur fiscus,
den privata kejserliga skattkammaren. I underhållet af dessa
chausséer deltogo kommunerna, och dem tillhörde
anläggningskostnaden för allmänna landsvägar af mindre utsträckning, de
så kallade viae vicinales. För provinserna var chausséernas
byggande icke någon tryckande börda, ty om också materialernas
anskaffande utan all ersättning tidtals drabbade provinciales,
verkställdes dock arbetet der af legionsoldaterne, till hvilkas
tjensteåligganden vägbyggnad hörde.
Jag slutar detta anförande om vägarne med att påminna om
den mycket allmänna vackra Romarseden att invid desamma resa
de aflidnes grafvar, likasom man i Italien äfven gerna belt nära
dem valde platsen för tempel, villor och andra byggnader, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
