Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-180
ster. 1 slutet af sista och hela det innevarande seklet hafva
Ryssar och Norrmän ansträngt sig att göra slut på Hvalrossar,
Salar och Renar, men fåfängt. Hvalrossjagten ensam
sysselsätter ännu årligen 15—20 fartyg, och fastän detta präktiga
djur redan betydligt aftagit, är det dock på långt när icke
utrotadt. Sälar och renar aftaga äfven, men finnas ännu i
otrolig mängd. Man beräknar, att på en enda fjords kuster öfver
600 Renar i sommar fallit för Norrmäns och Qvämers (våra
emigrerade landsmäns) kulor. Mängden af foglar i de såkallade
Fogelberg är rent af fabulös. Äfven fiskarne uppträda i stor
massa, fastän små och till arten få, dock vida flere än Torell i
sin kända afhandling anger.
Men en så gradiös vertebratfauna låter redan ana en
ofantlig utveckling inom de lägre djurklasserna (hafsinnevånare).
Inom några klasser vet jag oss hafva flere arter från
Spetsbergen, än som ännu äro kände för Grönland, som i lång tid
varit föremål för Danskarnes trägna forskningar. Inom andra
t. ex. molluskernas, äro arterna färre, men mycket flere, än
man kunde vänta på så hög polhöjd. I hurudan mängd några
arter äfven bland molluskerna uppträda, kan man föreställa sig,
då, såsom jag fann, de talrika Ilvalrosshjordarne nästan
uteslutande lefva af en enda mussla, den äfven från kapellbankarne
kända Mya truncata. (Denna iakttagelse har sitt intresse,
emedan det upplyser hvartill Ilvalrossbetar egentligen tjena. Det
är nemligen otvifvelaktigt, att djuret med dessa uppgräfver den
nämnda musslan ur leran, hvari den vanligen ligger några tum
djupt. Att betarne skulle tjena djuret till lokomotionsorganer
på det torra, är en fantasi, som icke berättigar till det nya
genusnamnet „Odontobaenus". Af lägre djur hafva vi mycket
stora samlingar, troligen redan i Stockholm. Att många
intressanta fakta för djurutbredningen i Ishafvet oeh många nya djur
ligga i det samlade materialet, är otvifvelaktigt, men det är
först efter dettas omsorgsfulla bearbetning, resultaterna kunna
dragas.
Insektverlden är på Spetsbergen ganska underordnad, dock
känna vi nu dubbelt flere arter derifrån, än före vår expedition,
likväl blefvo insekterna äfven denna gång försummade. Endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
