Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-181
eu art mygga uppträder i mängd, af hvars larfver Phaloropus
fulicarius ocli Tringa maritima förtära icke obetydliga qvantiteter.
För ornitologiu gjordes åtskilligt. Svanen helsar stundom
på Spetsbergen och Stris nyctea blef skjuten på 80° 30’ n.
lat-Boet och äggen af Larus eburneus fann jag under 80° —
någonting nonplusultra för ovomaner!
Men främsta rummet af allt samladt intager det, som med
en M’Clintocks „bottenhuggare" upphemtades från 1000 —1400
famnars djup. D:r Wallich, som åtföljdes af MClintock på
hans resa att undersöka möjligheten af en telegrafförbindelse
öfver Island och Grönland emellan Europa och Amerika, har i
„Notes ön the presence of animal life at vast depths in the
Sea", 1860, redogjort för djurlifvet på de stora djupen. Men
vi hafva många nya djurklasser att tillägga till de redan af
honom uppgifna, utom en mängd nya iakttagelser. Från 1400
famnars djup hafva vi utom Foraminiferer och Diatomåceer i
mängd, Koraller, Echinodermer, Annelider, Crustaceer, Areidia
och Mollusker.
Att den ofantliga tyngd, 1400 famnar djupt vatten måste
utöfva på bottnet, icke verkar tillintetgörande på det animala
lifvet, såsom man hittills inbillat sig, är icke blott satt utom
allt tvifvel, men man vet nu, att detta lif är ganska rikt, då
man i en lialfkanna bottensatts finner så många djurklasser
representerade. Ett vackert fält för zoologen och fysiologen I
Botaniken har äfven efter tid och omständigheter blifvit
med ej ringa framgång bearbetad. Förut hade man sig bekant
40 sp. Fanerogamer från Spetsbergens norra kust. Nu har jag
från samma trakt 60 sp. att uppvisa, utom circa 150 sp. Lafvar,
circa 50—60 Mossor och 30 sp. Alger. Af intresse i teoretiskt
hänseende är den iakttagelse af mig, att lagen om
Monokotyle-donernas mot polen tilltagande freqvens icke gäller i den
högsta norden. Det är icke blott antalet af arter, men isynnerhet af
individer, som på norra Spetsbergen på ett så i ögonen fallande vis
aftager i förhållande till Dikotyledonerna. Jag har funnit
förhållandet vara enahanda på Grönland, det bäst undersökta
arktiska land, ehuru ingen hittills gifvit akt derpå. Det är
Langes förteckning öfver Wahls 9-åriga botaniska samlingar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
