Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-218
utgår ifrån och sammanhänger på det närmaste med en helt
och hållet falsk uppfattning af meteorologins vetenskapliga
syftemål i dess helhet. Det är nemligen en ganska vanlig, att icke
säga en fullkomligt allmän mening att meteorologens egentliga
och vetenskapliga uppgift är att förespå den blifvande
väderleken. Man har till och med till stöd för denna pretention
åberopat såsom yttradt af vetenskapsmannen Humboldt: „att
naturvetenskapen då först vore något, när den med
vetenskaplig-säkerhet kunde angifva väderlekens kommande skiften". — I
hvilken mening Humboldt skulle hafva uttalat en sådan
paradox, är icke lätt att förstå, antingen låg deri en bitter ironi,
eller ock skulle dermed antydas det mål — absolut fulländning
— hvartill naturforskningen alltid har att sträfva. Att
Humboldt för sin del icke instämt i det fåvitska ropet på
meteorologins divinatoriska förmåga, utan endast såsom dess åliggande
uppställt utredningen af det regelbundna, det af oföränderliga
orsaker beroende uti de atmosferiska förhållandenas vexlingar,
skulle jag sluta af hans yttrande i första delen af Kosmos (pg.
364) der ban säger: „Den meteorologiska delen af den
naturmålning, hvilken vi härmed sluta, visar att alla processer af
ljusabsorption, värmeutveckling, förändringar i elasticiteten, det
hygrometriska tillståndet och den elektriska tensionen, hvilka
försiggå i det omätliga lufthafvet, så intimt sammanhänga med
hvarandra, att hvarje enskild meteorologisk process modifieras
af alla de öfriga som samtidigt inträffa. Denna mångfaldighet i
störingarne, som ofrivilligt erinra om dera, hvilka de
näraliggande och isynnerhet de minsta verldskropparna (drabanter,
kometer, stjernfall) lida i sitt lopp, försvårar förklaringen af du
invecklade meteorologiska fenomenerna; den inskränker och till
största delen omöjliggör den förutbestämning af atmosferiska
förändringar, som vore så vigtig för landtbruket och
trädgårdsskötseln, för sjöfarten, för lifvets njutning och fröjder. De som
anse meteorologins värde bestå icke i kunskapen om (eller
kännedomen af) sjelfva fenomenerna, utan i denna
problematiska förutbestämning, äro genomträngda af den fasta öfvertygelse,
att den delen af naturvetenskapen, för hvilkens skull så många
resor företagits till aflägsna bergstrakter, meteorologin, icke på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
