- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / V. 1857-1863 /
230

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-230

lnkermaiiska dalens och Balaklava vikens innersta hörn,
skjuter fram, bland hafvets oroligaste böljor, till sin spets, kap
Fa-narys ödsliga, af en ensam fyrbåk betecknade klippudde, der
vattenmassan delar sig i tvenne divergerande strömmar, — den
ena hvälfvande inåt Sevastopols redd, den andra längs halföns
på de flesta ställen tvärbranta och mot öster alltmera stigande
högstrand.

Denna kala högstrand löper tiil en början i sydostlig
rigtning, så rakt som hade hafvet arbetat efter lineal. Men helt
plötsligt kastar den sig med en häftig böjning åt motsatt håll,
åt SV, utan att dock förmå hejda vågen, ty denna tränger nil
tvärsigenom sjelfva hällen och bildar ett hvalf, så högt att
mindre farkoster kunna gå derunder. Efter denna attack har
strömmen såtillvida uttömt sin kraft, att den icke mer mäktar
genombryta äfven följande, tätt efter den förenämnda framspringande
väldiga bergsklack, men här är dess vrede som störst, här
brusar och skummar hafvet vid minsta vindfläkt med ett
olycksbådande dån, och hvarje seglare vet (såsom ock Albions flotta
den 13 och 14 November 1854 det pröfva fick), att han har
att göra med — kap Piolente.

På denna plats skola vi stanna en stund, men vi måste
välja en sådan, icke ens här alldeles okänd, stilla aftonstund,
då hafvet redan gått till hvila och månen sänder sitt magiska
ljus öfver sjö och land. Kastande blicken åt öster, se vi en
långsamt rundad hafsbugt, värnad mot nord- och andra
landsvindar af en flera hundrade fot hög klippstrand, denna sednare
på sina ställen glatt och lodrätt, på andra dystert brusten, med
skarpa kanter och gapande klyftor. Man frågar sig, om här ett
jordskalf härjat i fordomtimma, eller om ej fasthellre en
urtidens orkan ruggat upp bergets massa, som varit flytande då,
men hastigt stelnat.

Särskilt tilldraga sig vår uppmärksamhet några ofantliga,
likt kolonner uppåt resta klippblock, deder fattat posto
nedanom stranden, hvarifrån de tyckas hafva lösryckt sig. När
det stormar från söder, tjuter här förfärligt, bränningarna gå
skyhögt, det är som ssprunge klipporna mot hvarandra under
nödrop. Men skådade en lugn månskcnsqväll. göra deras fan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/5/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free