Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 31
tastiska skepnader, med sina i vattnet fallande skuggor, ett
mäktigt intryck på sinnet. Man tror sig se spöken, gestalter
af beslöjade qvinnor, hvilka stigit ned och spegla sig i vågens
jemnade yta. Två äro vida större, än de andra och bära sina
hufvuden nästan lika högt med fastalandets bergsslätt. Man
inser, huru betecknande de gamle kallade den udde — kap
Fio-leute —- i hvars grannskap dessa monster anträffas: Parthenion:
d. ä. Jungfruudden. Till denna benämning uppgifves dock
vanligen en annan orsak, antydd nedanföre, hvarmed dock den af
mig förmodade kunde hafva samverkat.
På andra sidan om de tvenne jättejungfruklipporna, längre
inåt bugten, upptäcka vi det första qvarblefna spår af odlande
menniskohand, som möter oss sedan vi lemnat fyrbåken på kap
Fauary. Jag sade qvarblefna spår, emedan tillochmed de
ruiner af det äldre Cherson , hvilka ännu Pallas och Clarke i
slutet af förra seklet funno emellan kap Fanary och kap Fiolente
till sista qvaderstenen försvunnit. Först här lemnar kusten en
mera inbjudande vy. En grönskande oas har längs strandens
oländiga sluttning, genom idogt och ihärdigt arbete, blomstrat
upp, liksom omedelbart ur hafvets öken. Bland smidiga
popp-lar, dunkel, cypresslik juniperus lycia, ackasier, fikonträd och
vinplanteringar framskymtar en vänlig boning — det är S:t
Georgs kloster. I sin oskyldiga frid anar det ej, att
betraktarens öga ovilkorligt fruktar se det störta ned från sin höjd, ty
så djerft har det, ett annat fågelbo, hängt sig fast vid de
öfver brådjupet sväfvande klipporna. Låtom oss gå närmare denna
asyl för den verldströtta fromheten, för den förföljda dygden
och, som man säger, äfven för den undangömda lasten.
En smal gångstig, och likväl den enda bela kusten
erbjuder till kommunikation med det inre landet, leder dit upp.
Men äfven denna stig är, ehuru dragen i långa utvikningar
turvis åt höger och venster, så stupande, att man blott med möda
och icke gerna utan något särskilt intresse vandrar densamma.
Till all lycka finnas på vägen några hviloplatser. Den första
är en liten, med kål, kurbits och dylika grönsaker besådd
af-sats kring en ännu mindre koja. Ilär bor (ty jag tänker mig
10 år tillbaka i tiden), här bor en eremit, en lång, tärd vål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
