Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23H
än gruiidlige författare, skulle vi i de grymme Taurerne, hvilka
bebodde det Krimska berglandet, återfinna ett Finskt folk. Härom
några ord.
Då bland alla hypoteser angående de gamles
Scyther,’såsom med en generell beteckning de skilda horderna i hela södra
Ryssland kallades, den antagligaste är, att de motsvara, äfven
till namnet, de sedan s. k. Tschuderne, och således till sin
hufvudmassa voro Finnar, skulle man vänta att Dubois_framför
allt sökt styrka identiteten mellan Taurer och Scyther eller att
de förra voro en del af de sednare. Derom har han dock icke
bemödat sig, ehuru det låge nära till hands att gripa till vissa
sednare Grekiska sagesmän och bland dem sjelfva Strabo, för
denna åsigt. Dubois kastar kroken vida längre ut. Han fiskar
upp i Kaukasien vissa barbariska bruk mot fremlingar hos
Tsche-tschenser och Lesghier, hvilka kunna jemföras med Taurerues
menniskooffer. Derpå erinrar han sig den ganska tänkvärda
omständigheten att, såsom redan fore honom Potocki och
Klap-roth anmärkt, i Tschetschensiskan och andra Kaukasiska språk
en stor mängd Finska ord påträffas. Hörom slutsatsen:
Taurerne ha vissa plägseder, som likna Tscketschensernes,
Tsche-tscheuserne ha vissa ord, som likna Finska, alltså: Taurerne voro
Finnar. H. S. B.
Till denna argumentation lägger Dubois, liksom på köpet,
följande stöd (jag vill anföra hans egna ord): „Analogin",
säger han, „är ännu större emellan Taurerne och
Tschud-Fin-narne på Baltiska vikens stränder, desse beryktade pirater, hvilka
under namn af Kurer, Liver och Esther, oroade nejden ända in
i ll:te och 12:te seklen. Det fanns bland desse Finnar en lag,
som bjöd att bränna hvar och en, som icke var af deras tro,
samtlige fremlingar, hvilka de kunde bemäktiga sig, hvarje
krigsfånge offrades åt deras gudomligheter. Alla undfly denna den
grymmaste bland nationer, grym isynnerhet i sin kult, säger
Adam af Bremen. När lyckan icke förskaffar dem
menniskooffer, köpa de sådana, för att på det förfärligaste sätt pina
dem, och kasta styckena af deras sönderslitna kroppar för
roffoglar. De utrycka ofta hjertat på dem, för att steka och
sedan äta det. vid andra tillfallen sveda de dem långsamt på koleld".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
