Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-243
kallat den fasaväckande Baals oeli Moloclis dyrkan, i hvilken,
vid rätt högtidliga tillfällen (hvaribland räknades i främsta
rummet rådplägningarna om handelsfaktoriers anläggande!) deras
egna barn slagtades och gästvännen ännu mindre var säker om
sitt lif; hos ett folk, hvars bela politiska och nationella
medvetande uppgick uti det mot bela den öfriga menskligheten
fiendt-ligt stämda materiella förvärfvets anda, — hos ett sådant folk
kunde en gudinna, hvilken ju blott kräfde blod af de till
deras kuster, till deras i hemlighet anlagda och i hemlighet
bevarade kolonier ankomne fremlingar, fortfarande bibehålla sina
tillbedjares tro. Hos Grekerne deremot, för hvilka
menniskolifvet var gudomens, högsta gåfva och den menskliga gestalten
sjelf den värdigaste hamn för gudomens uppenbarelse, — hos
dem blef detta lifs och denna gestalts våldsamma förstörande
snart till en styggelse. Grekerne, då de offra menniskor, äro
ännu icke Greker. Men minnet af det förgångna, af det
öfver-vunna barbariet, det gömde, icke för barbariets men för segerns
skull, myten andaktsfullt, det gömde skalderne i sina sånger
och den bildande konsten i sina öfver den råaste materia
triumferande verk. Se! kunde de säga, detta hafva vi emottagit,
och detta lemna vi åt menskligheten tillbaka.
Må man icke vilseledas af det tecknet att nästan alle
Greklands dramaturger och främst de trenne mästarne
Aeseliy-lus, Sofokles och Euripides med förkärlek behandlat den
Tauriska Artemissagan. Detta hafva de gjort, icke till den
fremmande gudinnans lof och heder, utan till förevigande af den
ädla strid de tvenne vännerne utkämpade vid hennes altare, och
å andra sidan till förherrligande af Iflgenias underbara öden
och aldrig kallnade syskonkärlek till den olycklige Orestes.
Samma . värma för de renaste motiver, som kunna tagas ur ett
menniskobröst, var det som inspirerat Racines sorgespel
„Ifi-genia"; samma beundran för antikens idealer, var det som hänryckt
Göthe i hans mästerverk „Ifigenia i Taurien"; samma andes fläkt är
ock den, som genomgår den herrliga musiken i Glucks likanämnda
opera. Och, hvarföre skulle jag ej säga det?—samma art af
tjusning var ock det som, då jag en månskensqväll på
terrassen utanför S:t Georgs kloster stod och tänkte arkeologi, väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
