Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Om menniskoslägtets ålder.
(Meddeladt d. 19 Okt. 1863 och d. 18 April 1864.)
Intet ämne har på senaste tider så lifligt sysselsatt
geologer och fornforskare som frågan om menniskoslägtets ålder
eller bestämningen af de geologiska förhållanden, under hvilka
menniskan lemnat efter sig de äldsta spår af sin tillvaro på
jorden. De qvarlefvor af förgångna djur, som finnas inbäddade i de
neptuniska bergen och jordlagren, hafva i förening med lagrens
allmänna läge och andra omständigheter gjort det möjligt att
bestämma den ordningsföljd, hvari dessa lager afsatt sig ocli de
i dem inneslutna djuren lefvat. Men menniskan, hvars verk
ifrån den äldsta historiska tiden trottsa förgängelsen och inför
efterverlden bära vittne om aflägsna förfäders verksamhet och
framsteg i odling, har qvarlemnat jemförelsevis ytterst få
geologiska minnen. Derföre har man länge varit van att betrakta
pyramiderna vid Memfis, ruinerna af Theben och Ninive,
klipptemplen på Elefante såsom de äldsta verk af menniskohänder,
förgätande dervid på hvilken hög grad af kultur dessa
minnesmärken hänvisa och att tallösa generationers lif och arbete utan
tvifvel föregått desamma. Men om man ock ledd af denna
betraktelse, velat ställa menniskoslägtets vagga ännu längre i
forntidens dunkel, så har man dock alltid antagit, att jorden då
redan befann sig väsendtligen på samma utvecklingsstadium, som
hon nu eger. De stora geologiska processerna, hvars resultater
qvarstå i de s. k. diluvialfenomenerna, voro afslutade; de
mäktiga lager af grus, sand och lera, som betäcka de fasta
bergmassorna, hade redan afsatt sig; rullstenarne innehade då redan
den plats de nu intaga; bergens ytor voro redan då slipade och
refflade, tydande på någon utomordentlig afnötning, som gått
öfver dem. Menniskans uppträdande inträffade, så trodde man,
först efter diluvialprocessernas upphörande; de kolossala
djurformer, som karakterisera perioden, såsom mainmiitdjuret, uroxen,
de vilddjur, hvars ben så allmänt ännu fylla grottorna i kalk-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
