Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
i Sommedalen utan äfven annorstädes i diluvialbildningar, så
ville man dock länge ej fästa tillbörligt afseende vid dem eller
tillerkänna dem någon antiqvarisk-geologisk betydelse. Man
hyste lika litet förtroende till uppgifterna angående de fuuua
föremålen, som till beskrifningarna af den lokal, der de blifvit
anträffade. Det var först sedan den berömde engelske geologen
Lyell år 1859 på ort och ställe anställde de omsorgsfullaste
undersökningar och förklarat, att stenredskapen otvifvelaktigt
voro tillverkade af menniskohand och att det lager, der de
anträffats, befinner sig i orubbadt skick, utan spår af några
senare störingar, som geologerna begynte rikta uppmärksamheten
mera allmännare på ifrågavarande ämne och temligen enhälligt
kommo de till den slutsats, att man här träffat på de äldsta
spår af mensklig verksamhet. Emellertid sökte man länge
förgäfves efter ett menniskoskelett eller ben, som mera direkt skulle
bekräftat denna slutsats. Boucher de Perthes utsatte ett pris
för ett sådant fynd; och den 28 Mars 1863 påfanns verkligen
vid Moulin Qviguon på högra stranden af Somme i närheten af
Abbeville ett halft underkäkben, hvari en tand ännu satt qvar;
det förekom nere i lagret jemte huggna flintstenar. Dessutom
påträffades ännu en lös tand. Sällan har en naturhistorisk
upptäckt väckt så stort deltagande, som denna. Flere naturforskare
från Frankrike och England kommo till Abbeville för att bese
det märkvärdiga käkbenet och i allmänhet blef man ense
angående dess ålder och art i öfrigt. Falconer, en aktad engelsk
paleontolog, tog tanden med sig till London för att närmare
undersöka den. Då öfverraskades man af den förklaring af
honom, att ban funnit tanden alldeles icke hafva den höga ålder,
man föregifvit — i sammanhang hvarmed ban äfven påstod, att
fynden vid Somme voro alla understuckna och tillkomna genom
arbetarenas bedrägeri. Han hade genomsågat tanden och funnit,
att den invändigt var hvit och inneslöt ännu oförändrad
organisk materie. Detta förhållande berättigar dock ej till den
slutsats ban deraf drog; ty gamla beu och tänder kunna i sitt inre,
när luftens tillträde är afstängdt, ännu innesluta betydligt
animaliska ämnen. Falconers tvifvel föranledde emellertid till en
vetenskaplig kongress, som på sjelfva fyndorten skulle afgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
